Björnidets playlist 150927

1 minut och 23 sekunder gives här av BRONZE RADIO RETURN och "Light Me Up" - en teaser från deras kommande album Light Me Up. Värd som uppiggande de dagar som björnen stiger ut i världen klockan 07:00.

ALESSIO och WES - inspirerad av televisionen letas gamla synder upp i idets allt växande musiklager.
Alessios "Ancora Noi" från 2012 men nyligen ett ljudspår i avsnitt tre av maffiaserien "Gomora La Serie" på SVT2 lördagar efter klockan 22. Och i lördags visades Marika Carlssons föreställning "En negers uppväxt" i stand up-form från en av landets roligaste människor. Hög kvalitet med mycket att tänka på föreställningen igenom och där förekom den kamerounianske artisten Wes "Alane" från 1998.



77 BOMBAY STREET är aktuella med ett nytt album "Seven Mountains" nu i höst och där laddas iPoden med titellåten - och nytt också från ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA under JEFF LYNNEs ledning. Nytt album i november Alone In Universe.

Att NINO TEMPO & APRIL STEVENS finns med här beror på att jag påminner mig ibland om att jag fortsatt väntar på deras All Strung Out-CD som enligt leverantören skulle importeras för min räkning. Väntar dock vidare med exemplariska välproducerade "The Habit Of Loving You Baby" från år 1966 ... nöjer mig med vinylen så länge.

I Björnidet existerar inga musikfobier...

...sommarens konsert...

...blev Bach På Svenska...

...med Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam i Skara domkyrka.

Röda näckrosor med grannar på land

Näckrosor som röda är mer ovanliga än de vita. Ett konkret påstående sprunget ur Erfarenhetens rymliga rum.

Nymphaea Alba f. Rosea - fint ska ha fint namn.

Tidigare mycket sällsynt men numera kan man råka på den röda näckrosen lite här och var i detta land.

Den röda varianten upptäcktes 1856 i sjön Fagertärn i Tiveden - dock plundrades sjön på den exklusiva rosen.

Claude Monets klassiska näckrosor på sina målningar innehöll anlag från rosorna i Fagertärn 1856.
Utsedd till "Europas vackraste vilda växt".

Så var det den vattennära grannen på land.

En oidentifierad individ.

Vacker mot all grönska och näckrosfyllda dammen.

Dags att lämna näckrosriket och ta tåget från station Universitetet.

Tar detta aldrig slut? - Nej.

Om någon nu ser detta och över huvud taget har tid att fälla en kommentar så skulle den kunna låta:
- Tar detta aldrig slut?
Svaret är "nej".

Det bara pågår och pågår - det finns hur mycket som helst av ovidkomligheter på lagret.
Dessutom tillkommer det dagligen nya alster, nya bilder, så det kan finnas anledning att se bister ut som ovan.

För nu kliver ut i naturen och trampar på en fallen frukt.

Plockar inte av denna svampkolonin heller.

Beundrar en kinesisk sekvoja - ett barrträd som tappar sina barr på vintern. Man trodde att trädet var utrotat men nästa år är det 75 år sedan man återfann den kinesiska sekvojan.

Stor våglängd på lugnt vatten.

Årets växt: Blåklockan.

Finns lite gul och glimmer att förevisa om man kommer ned på knä i vegetationen och sedan kommer upp igen förstås.

Det är de små små detaljerna som gör det.

En röd fruktdropp tynger sin uppehållare.

I vitt ljus skapat av höstsol.

Flitig som en myra. Minsann förunderligt - ju mindre varelser desto mer just förunderligt.

Antydan till höstfärger i markvegetationen.

Detta torde väl också vara en gran.

Strågräs vid vattnet.

Så Årets växt igen . Genom- och belyst av Herr Solén.

I septemberträdgården

Identifikationen av blomstervärlden fortgår och ger allt bättre resultat.
Silvermartorn eller Eryngium Giganteum en stålgrå silverväxt som inte tillhör de vackraste i floran men klarar i alla fall en vinter.

Detta är Rudbeckia Laciniata i god strålblommeform när himlen är blå.

Denna gulorange varelse hör till familjen Rubicaule och döpt till Silphium Perfoliatum med tilltalsnamnet Skålört. Lever flera år och kan bli upp till 200 cm hög.

Leverbalsam eller ageratum. Sitt latinska namn har den fått från latinets "ageratos" som betyder åldrande. Detta för att den har en lång blomningstid och älskar sol.

Gaillardia Pulchella - eller Sommarkokardblomster för oss svenskar med latinproblem. En immigrant från Nordamerika där den kallas Firewheel, Indian Blanket, Indian Paintbrush eller Sundance.

Paradiset på denna nektarrestaurang för såväl bi, humla eller geting. Restaurangen heter Praktrölleka. I passet står det namnet Achillea Filipendulina.

En annan invandrare till trädgården är Brachyscome Iberidifolia eller Swan River Daisy. Den kommer från Australien där den lever det vilda livet. I Sverige får den heta Dockkrage. 

Schoenia Cassiniana är en annan australiensare - Stjärneternell i Sverige. Vilda vårblommor down under.

Blåklinten - Cyanus Segetum. Blåklinten var den svenska rösträttsrörelsens symbol.

Här falerar identifikationsförmåga. Utan ID-handling hamnar växten under kategorin "Rödlila boll".
Har nog med nektar kvar även i september månad tydligvis.

Blek taggborre

Blek taggborre må låta på namnet vara en anemisk skalbagge men det är denna vackra blomster med vasst försvarssystem i form av effektiva taggar på stjälken. Att den är släkt med potatisen blir tydligt när den identifieras som Solanum Sisymbriifolium. Går också under namnet Rött Sodomsäpple då frukterna är röda. 

Väckt av mistluren

Signalerna från fartygs mistlur kan höras tvärs över ön. Väckt av fartygs signal om att här kommer vi så inser man att det råder morgondimma. Vill man uppleva dimman är det lämpligast att bege sig mot Strömmen och inloppet mot Stadsgårdskajen. Signalerna skiljer sig mellan maskindrivna fartyg och segeldrivna. Ett maskindrivet fartyg avger ett cirka 5 sekunder långt signalljud varannan minut medan segelfartyget och fartyg som bogserar avger ett långt och två korta signalljud varannan minut.

Denna morgon hade dimman lättat när björnen nådde fram till vattnet så mistluren behövde inte användas. Mistlurens läte är väl snart det enda som minner om gamla tider i alla fall när det gäller maskindrivna farkoster som numera mest är datoriserade flytetyg.

Väderfenomen är spännande att uppleva som när vi har molnigheten över sjön medan himlen är blå och klar ovan dimman.

Ur skogs

Än finns lite skog kvar innan buss 401 nås.

Fanns tid att titta uppåt...

...och klättra uppåt till de två frodiga enarna som borrat ned sina rötter stadigt i stengrunden.

Inte heller denna svamp hamnade i korgen.
Röd svamp känns inte som något som är bra för hälsan.

Stenblock som nog är det äldsta i denna skog.

Kunde tänka mig det!

Fotavtryck från bastubadare som har svalkat sig i Källtorpssjön.
Så kom bussen och skogsturen 26 september var över.