I vita solens sken en lördag

Dagarna innan vindarna vände och drog med sig lite blåare himlar

och temperaturer på plus rådde lågtryck med snöslask
som här vid SoFo:s nav gågatan på Södermannagatan.
I sådan grådager blir man glad över färgspektaklet i Coctailbutiken.

Blött med smältande snö

med halkrisk 3 på den femgradiga frakturskalan.
Att GÅGATA råder
lär väl ingen missa som kommer in från söder.
Redan 2006 klubbade trafiknämnden igenom att den 60 meter långa
förbindelsestumpen på Södermannagatan mellan gatorna Skåne och Bonde
skulle betraktas som bilfri.

Så lördagen den 11 mars var himmelen molnfri och därmed blå

när björnen stack ut sitt nyduschade huvud genom sina gatufönster.
Den något oklara sikten till höger får skyllas nedsatt fönstervård under den gångna vintern.

Att det har funnits isskulpturer uppe på Mosebacke har passerat onoterat

av den ständige Söderflanören med för stora skor på fötterna.
Några rester återstår i skuggan på nordsidan av vattentorn och andra höjder.

Nere vid Riddarfjärden kan man utan större risk för köldkatarr

sätta sig ned och filosofera över ett blått vatten och under en blå himmel.

Fascinerande hur den återstående isen så skarpa och rätvinkliga i

sina tunna kanter
kan lämna in för denna vinter.

Någon mänsklig han kan väl inte ha varit där och skurit

utan det är isens egen förunderliga teknik
som har åstadkommit detta.

I sin vattenokunskap

så är detta också något som på platsen vid Riddarholmen
förundrar betraktaren.
Vatten som sugs ned i ett hål i vattnet!

Eller en burk Falconöl som åkt kana på isen.

Än ligger som sagt tunna isflak och flyter

på Riddarfjärdens strand- och kajnära vatten.

Förstår inte hur jag kunde starta en diskussion med vår bildlärare på gymnasiet

där jag påstod att blått var en "varm färg"...
udda sätt att vara rebell på.
Jag hade ju faktiskt ganska fel där
och visste det nog redan då!

Münchenbryggeriets skorsten

och Högalidskyrkans båda torn
speglar sig i det kalla blå isvattnet.

Fiskare på kajen vid norra Riddarholmshamnen.

En and rättar till anletsdragen från sin solplats på tunnaste is.

Turisterna finns ju nu mera här året runt.

Engelbrektsstatyn på Stadshusplatsen med Riddarholmen

on the other side of the water.
Statyn skapades av konstnären Christian Eriksson
och restes 1932.
Engelbrekt Engelbrektsson som var ledare i upproret mot Erik av Pommern år 1434.

Sannolikt var minst en miljon människor ute i solen

denna lördag 11 mars.
Trångt på de promenader som vetter mot söder.

Fotsteg ut på smältande snöblaskis.

Något som ser ut som en markör har övervintrat fastfrusen i isen
men som endera dagen nu
kommer att kunna resa på sig och flyta vidare.

Vårsolens strålar är vita

eftersom vårsolen är vit.
Klokt uttryckt.

Västerbron får möjlighet att se hur konstruktionen ser ut

underifrån. Bästa tid för egenspegling nu när vattnet är som kallast och klarast.

Dessa åtta sammanvuxna resliga bostadshuset som ligger på Fyrverkarbacken

och kallas Erlanderhuset eftersom Tage Erlander bodde här när huset var nybyggt 1962.
Huset kallas också Dragspelshuset eftersom det är byggt i veckad form
så att så många som möjligt ska ha denna vidunderliga utsikt mot söder och sol.
Kvarteret heter 'Lysbomben' och det kan väl ha att göra med
att här tillverkades sprängmedel av fyrverkarkåren (raketkåren) på 1800-talet.

Smedsuddsbadet i senvintertid.

Badet är en officiell badplats som invigdes 1973.

Två människor i motljus på brygga väster om badet.

Ett tjugotal måsar möjligen någon trut med i gänget också

som står i solläge på tunn is.

Villa Adolfsberg vid Wivalliusgatan

där Stockholms Livsmedelshandlarförening har sitt kansli.
Fin färg anser fotografen.
Villan uppfördes 1851 som sommarnöje för Jonas Adolf Walldén, dåvarande ägare och chefredaktör för Stockholms Dagblad.

Nu har fotografen klampat vidare i sin lördagstur från Södermalm till Fredhäll.
Här har han alldeles nyss bestigit bergen nedom Atterbomsvägen och ser fyra solande människor

sittande på två parkbänkar med en papperskorg strategiskt placerad mellan sig.

Lite mer liggande is så här norrut på Kungsholmen.

Naturligtvis orkar inte bjässen i för stora skor ta sig gående hemåt utan det blir hela turen

med 59:ans buss. Passerar Tegelbacken där Våren gör entré sponsrad av Nordiska kompaniet.

Upp mot Slussen folkvandring i ombyggnationernas ledningssystem betittad genom solkiga SL-fönster.

Vit sol och blå himmel. Cyklist kämpar sig uppför Slussbacken mot Södermalmstorg och folket vandrar uppåt alternativt nedåt beroende på vilket mål som det har.

Alla har ju inte ett mål här i livet och inte ens för dagen. Men med beslutsamhet i stegen

så kan ju alla och envar synas vara tydligt och markerat målbeslutna.

På Götgatan råder trafikstockning när transportmedlet hamnar mitt i en korsning mellan grönt och rött. 

Lördagsturen avslutas som alla turer med ett besök i minneslunden på Katarina kyrkogård. Löften ska man hålla och ingen vare sig död eller levande ska behöva existera i mörker när det bara behövs att tända ett ljus i mörkret för att tillvaron ändock ska kännas rätt.