Skribenten har som bekant upplevt några tömmande dagar. Explosiva eruptioner har kastats upp och ut ur alla de håligheter som en djurisk kropp är utrustade med. På andra eruptionsdagen så anlände en blomsterhälsning från det som vi i detta rike benämner som "broderfolket i väst". Med nydelig rosendoft blir nu skribenten mött när han öppnar dörren in till idet. Den doftens berusning har kvickat på tillfrisknandet ur eruptionens dagar och en ordningens stillhet har inträtt efter det tredagliga turbulenta kurrandet och knarrandet.Under tredje dagens konvalescens framför vintersport på TV kunde skribenten bara notera den ena framgången och seiern efter den andra för broderfolket i väst - allt medan de swenske morske bara bommade och föll igenom. Med rosendoft högt upp i näshålegångarna blir det inte mycket stridslust - så allt har väl sin förklaring och sin charm. Att vara bra eller än värre bäst har aldrig varit något gott i Swea Rike - lagom är att föredra. I Lagomland finns hjältarna detroniserade av rosendoft.
