Skatan vänder mig ryggen framför Sjöhistoriska museet.
En mast framför Sjöhistoriska museet. Sjöhistoriska museet är ett museum i Stockholm. Beläget vid Gärdet och Djurgårdsbrunnsviken. Byggnaden uppfördes av arkitekten Ragnar Östberg (Stadshuset) mellan 1933 och 1936.
Vandrande längs kanalen.
Kanalbro för överfart till häst.
Skogen har förkärlek för en norrlänning.
Skogsvandrarens stig.
Himmel över skog. Ordet skog noteras för första gången år 1529 i text. Tidigare användes benämningarna skaug, skof, skoff och skugh - med ursprung i fornsvenskans skogher.
Tillägg till vårens fågelkvitter vårens motorljud.
Aldrig är det tyst i denna stad - vi lida nog alla av tinnutus - vilket är uppenbart när vi hamnar i den stora tystnadens marker. Ett sus som viner alltid i våra skadade hörselgångar.
Att detta ska froda liv - förunderligt måhända.
Bland ris och törnen grönskas inom kort.
Birka Princess passerar mellan ris och törnen och Danvikshem som erfor salut från tsarens skepp då byggnadskomplexet misstogs för Kungliga Slottet - detta enligt legenden. Nu besökte tsar Nikolaj II Stockholm år 1909 och detta Danvikshem restes 1912-1915 när gamla Danvikens hospital revs.
Finns det liv så finns det hopp - om liv även möjligen för detta jordskott.
Vet inte vad Stadshuset har att göra vid Djurgården.
Tänkaren under sitt träd.
Att man tänker bäst under ett träd och får mycken energi till att resa ut på nya hjärnbanor är allmänt sett som sant inom Björnidet.
Tunga steg om våren.
Björnen en skugga av sig själv.
Tidens tand och vädrets ombytlighet skapar ärr hos damer i sten.
