lördag 26 juli 2008

Anor på spinnsidan från år 1539 - 15 generationer

Skyträskån - förfädernas nybyggarplats.


MORFARS STAMTAVLA


Anor på spinnsidan i kronologisk generationsordning:

1. Per Olofsson (förste gårdsägaren till Degerbyn nr 6 år 1539)

Skribentens första länk i den genetiska kedjan hette Per Olsson och han var bonde och fiskare tillika grundare av gården Degerbyn nr 6 år 1539.
1543 hade han 7 spannland åker (1,23 hektar). Dessutom hade han 9 lass äng. Det verkliga antalet lass kan ha rört sig om 23 lass.
1553 hade Per 7 kor. 1559 var åkern och ängen på 6,5 markland, medan den var 4,5 markland 1543. Nyodlingen hade fortskridit.

Per var anställd som kungens laxfiskare i laxfisket vid kronofisket Bomansforsen från 1568 tillsammans med några andra bönder. Från Gustav Vasas tid var fisket i Sverige en del av vattenregale, varmed allt fiske i älvar och hav var kronofiske eller förlänat vissa höga personer eller fiskarborgare. Bomansforsen som låg nedströms från det nybygge som 200 år senare (1736) skulle kallas Krångfors.
Bomansforsen ägdes av en stormannasläkt i Uppland från mitten av 1300-talet och kom så småningom genom arv att ägas av Gustav Vasa.

Vid Älvsborgs lösen 1571 hade Per Olsson 1 skålpund koppar, 5 mark tenn, 6 kor, 8 getter, 3 svin och 2 hästar. Egendomen värderades till 103 mark och 6 öre. I skatt fick man lägga 10 mark och 3 öre. Älvsborgs lösen var en skatt bönder fick betala för att Sverige skulle lösa ut fästningen Älvsborg vid Göteborg från danskarna.

Hemmanet var byns största vid den här tiden. Han var ägare till 1575.

2. Olof Persson

Olof ägde gården 1566 - 1571 samt 1576 - 1623.
På vintertinget 1564 fick han böta 10 öre för lönskaläge. Lönskaläge var då ett brudpar haft sexuellt umgänge före giftermålet, och bötessatsen var då i allmänhet lägre än för hor. Om umgänget varit okänt vid tidpunkten för äktenskapet och brudkrona använts utdömdes dock även böter för "kronebrott" (dessa hanterades dock av sockenstämman och inte häradsrätten).

1599 hade han 3 kor, 1 kviga, 7 får, 5 getter och en häst.
Även 1601 hade han 3 kor.
1600 hade han 2 tunnland åker (1 hektar). 1610 hade Olof 2,5 tunnland eller 7 spannland (1.23 hektar) dvs samma areal som 1543.

Hemmanet har betalt den andra Älvsborgs lösen alla terminerna mellan 1613-1619.

3. Anders Olofsson (1580-1661) (ägde gården Degerbyn nr 6 åren 1610-1632)

Anders Olofsson gifte sig med Margareta Andersdotter (död 1677) och de hade fem söner; äldste sonen Sven som sedan övertar gården, Daniel (-1659), Johan (-1676), Josef och Per.

Anders Olofsson tar över gården efter sin far 1610 och är ägare till 1632. Gården var på 1/2 mantal mellan 1602-1629. 1621 hade man 4 tunnland åker (2 hektar). Djurbesättningen 1627: 1 häst, 5 kor, 2 kvigor, 1 kalv, 6 får, 3 getter och 2 svin.

Anders betecknas 1630 som sjuk.

4. Sven Andersson (1605-1691)

Sven övertog gården Degerbyn nr 6 från sin far 1630 då fadern blev sjuk och ägde den fram till 1666 då sonen Per övertar gården. Gifte sig första gången med en kvinna som dog 1662 och gifte sedan om sig med en kvinna som dog år 1691.



Gården Degerbyn 6 markerad 1 på kartan för "Geometrisk avmätning" från 1648.

Förmodar att det är Skellefteälven som rinner där till höger.

Svens bror Johan Andersson Degerman dog troligtvis i slaget vid Lund 1676.

5. Anders Svensson (1640/3-1730)

Anders var född i Degerbyn (Skellefteå) 1640 och var bonde. Han dog 1730 och överlevde alltså sin son Sven som dog 1706. Anders Svenssons första fru hette N Eriksdotter.
De gifte sig 1666 och fick fem barn - den yngste Sven blev sedermera en anfader till skribenten - Sven Andersson Broman Hägg.
Eriksdotter dog 1680.
Året därpå gifte Anders om sig.
Hans andra fru hette Sigrid och var född 1660 - tjugo år yngre. Men dog samma år som Anders 1730.

Anders övertog Degerbyn nr 6 från sin broder Per år 1669 och innehade den åtminstone till 1710. Han blev sexman år 1681. Sexman var en av sex förtroendemän i en sockennämnd som hade att se att till att fattade beslut verkställdes, ansvara för underhåll av kyrkobyggnader och prästgård och hjälpa prästen i olika ärenden.

Anders Svensson (1640-1730) blir som nämnts ägare efter sin bror på föräldrahemmanet Degerbyn nr.6 åren 1669-1710. Vid roteringen 195 finns följande upptaget för hemmanet:
1 häst, 11 kor och 20 småkreatur. Skatten var på 4 tunnor och mantalet 13/32 skatte. Samtidigt anges att Anders var sexman och även smed.

6. Sven Andersson Hägg Broman (född? - 13/2 1706)

Sven var född i Degerbyn, Skellefteå landsförsamling (år ?) och dog 13 februari 1706.
Sven Andersson Hägg Broman blev antagen som soldat 1689 och avancerade till korpral 29/12 1699 då med tilläggsnamnet Broman.
Han var också soldat i rote 78 i Skellefteå kompani 1695. Hägg; gifte sig 1682 med Susanna N-dotter.
Enligt indelningsverkets rotering 1695 blir Sven Hägg knekt för denna rota och för sin faders hemman i Degerbyn. För denna knekt och många andra knektar hände det så mycket till 1709, men mönsterrullor i svenska armen 1696-1709 försvann genom slaget vid Poltava. Därför är uppgifterna om dessa soldater begränsade och fåtaliga.

Susanna N-dotter levde 1673-1730. Notera att år 1730 dog förutom Susanna även hennes svärfar och svärmor; Anders och Sigrid.

7. Anders Svensson Tysk (16/6 1699-16/9 1736)

Anders Svensson Tysk föddes på gården Degerbyn nr 6 men flyttade till egen gård på Storkåge nr 13 där hans maka Elsa Persdotter (1697-1760) var född. Hennes far Per Persson Tysk hade fallit i strid så det blev förmodligen dottern Elsa och hennes make som tog över gården.

Anders var soldat från 1/1 1720, knekt vid rote nr 96 Tysk från år 1728 och far till bland annat Johan Andersson Tysk född 1726 (30 november 1725) också i Kåge.

Roten nr 96 var en tid vakant och det är oklart när ny soldat anställdes, men vid G M 1728 presenteras Anders Svensson och han är då 28 år och har 8 tjänsteår bakom sig. Hans uppgift som soldat anges som laggare.
Uppgiften skulle kunna vara att lagga tunnor - binda tunnor eller andra kärl - i nuläget vet släktdetektiven inget om laggarens uppgift i det militära.

Anders Svensson Tysk dog redan 1736 - 37 år gammal. Tio barn hann paret Anders och Elsa skaffa.
Elsas mor Karin Jakobsdotter dog först år 1740.

Per Andersson Rejare var deras äldste son (1724-1789) och Johan Andersson Tysk föddes 30/11 1725.

Anders och Elsas dotter Susanna Andersdotter (1731-1774) gifte sig med sonen på granngården Storkåge nr 14 Olof Andersson.

8. Johan Andersson Tysk (30/11 1725-1809)

Johan Andersson Tysk född 1725 på Storkåge 13 och död 1809 i Gumboda. Gift med Kerstin Östensdotter (född 1726). Kerstin står som född i Skellefteå. De gifte sig 1748.
Osäkert vad som hände med deras två förstfödda Anders (1750) och Maria (1751).
Deras dokumenterade barn var Elsa Jonsdotter född 2/4 1754, Christina Jonsdotter född 8/3 1758, Östen Jonsson Sjöman född 30/8 1759 och Jon Jonsson Tysk född 1761.

Johan flyttade med sin son Jon till Gumboda (Boheden/Bogärdan) 1808-09. Johans hustru Kerstin Östensdotter dog 10 augusti 1808. Johan dog också ganska snart efter flytten år 1809 och det berättas det att han gick bort sig i skogen och när man sedan hittat honom begravde man honom i Bogärdan - med planer att sedan på vintern frakta liket till Skellefteå - för en hederlig begravning. Men detta verkställdes aldrig, så han kom aldrig i vigd jord.

Johan kallades för "Gamm-Tysken".

9. Jon Jonsson (1761-1852)

1761 föddes Jon Jonsson på Storkåge 13 son till Johan Andersson Tysk. Jon gifte sig sedan med den Kågefödda Anna Cajsa Charlotta Karlsdotter (född 1773) som var tolv år yngre. De fick minst sju barn varav den yngste skulle bli skribentens morfars farfar. Han hette Olof och föddes i Gumboda 1815.
Deras första barn föddes på Storkåge: Greta Cajsa Jonsdotter (1795), Carl Jonsson (1798), Anna Stina Jonsdotter (1801), Eva Maria Jonsdotter (1803), Jonas Jonsson Bergström (1805) och Anders Jonsson Bergström (1807).

Jon var son till soldaten Jonas Andersson Tysk och tillsammans med sin far lämnade Jon med familj Kåge för att bosätta sig i Boheden/Bogärdan cirka fem kilometer norr om Gumboda vid Skyträskåns utlopp i Petikån. Detta var under Svensk-Ryska kriget 1808-1809 - Sveriges sista krig. Ryssland invaderade Norrlandskusten och brände ned Skellefteå. Byn Gumboda utsynades år 1781 och år 1811 bodde där åtta personer.

10. Olof Bergström (1/9 1815-1897)

Olof gifte sig med en Cajsa Maria Johansdotter född 1822 och Olof levde i 82 år fram till 1897. Cajsa Maria - skribentens morfars farmor dog året därpå. 
Olof hade tagit sig efternamnet Bergström liksom sina äldre bröder Jonas och Anders.
Olof och Cajsa Maria fick sju barn. Det äldsta barnet Jonas kom att bli skribentens morfars far - född 1843.
Anna Greta Bergström (11/8 1846), Hedda Charlotta Bergström (12/8 1848), Amanda Bergström (20/9 1851), Maja Stina Bergström (19/10 1855), Matilda Bergström (31/1 1860) och Gustava Bergström (11/2 1863). Jonas hade alltså sex yngre systrar.


11. Jonas Bergström (4/5 1843-1927)

Han föddes 4/5 1843 och gifte sig med den sexton år yngre Hilda Christina Larsdotter. De fick tretton barn. Det var först vid 38 års ålder som Jonas Bergström (morfars far) blev far för första gången och barnaalstrandet avslutades först 1901. Då hade hustrun Hilda Christina fött tio barn på arton år.

Hulda Maria (2/9 1881), Vendla (31/5 1883), Sten (21/7 1885), Edla Amanda (20/11 1887), Johan Axel (15/9 1889), Nils Ander (14/12 1891), Agny Margareta (20/1 1894), Elis (Hedberg) (27/11 1895), Emmy Medora (14/2 1898) och Probus Knut (1901).

12. Sten Forslund (1885-)

 Sonen Sten föddes 1885 och gifte sig med Tekla Helena Backman från Björkliden, Jörn. Hon var född 1894 och de kom att bli föräldrar till skribentens mor och därmed hans morföräldrar. Sedan kom 1900-talet och då blev allt bekant för alla och envar.

Generna på spinnsidan har inte vandrat långt de senaste 470 åren. Dessutom i tätt anslutning och sida vid sida med generna på svärdsidan.


Mormor Helena Backman syns på fotot stående till vänster och bredvid sin syster Hildur. Hilma Backman ses sittande och var gift med mormors bror Ander Backman. Hilma hette Grönborg som flicka och kom från Petiknäs. Bilden är tagen 1910 då mormor Helena var 16 år. Fotografen hette Albert Nordén.

MORMORS STAMTAVLA

1. Erik Olofsson (1539-1601)
Erik Olofsson (Olsson) ägde Sunnanå 5, Grubban 1539-1601. Lång tid så det kan måhända röra sig om två Erikar på gården.
På vintertinget 1549 fick dock Erik Olsson böta 1 mark för "svarlösan". Svarlösan kan betyda att han inte infann sig till tinget. På sommartinget 1554 fick Erik Olsson och Erik Jönsson i Tuvan böta 15 mark för att de hade slagits på kyrkovallen på påskdagen.
På sommartinget 1558 fick Erik Olsson böta 3 mark för olydnad. På vintertinget 1562 framkom att Erik Olsson hade försummat brounderhåll. Han fick böta 1 mark.

År 1543 var åkerarealen 5,5 spannland (0,9 hektar) samt 12 lass äng. Hemmanet återgick sedan till Erik Olssons hemman som 1559 var på 6 markland och 4,5 öresland. Vid Älvsborgs lösen 1571 hade Erik Olsson 1 skålpund kopar, 4 kor, 8 får samt 1 sto för 5 mark. Egendomen värderades till 62,5 mark.

På gården tycks även Tomas Ersson bo. På sommartinget 1584 får en Tomas "in med ån" böta 4,5 mark för 3 "åkommor". På sommartinget 1585 får en Tomas Ersson "vid ån" böta 12 öre för läppgäld. Med läppgäld avses oförsiktigt tal, falsk angivelse och oanständigt tal.

Efter 1601 försvinner spåren efter hemmansdelen. Men 1588 verkar hemmanet ha delats och det nya hemmanet fortsätter att finnas. Den del som lades ner 1601 återgick sannolikt till den andra delen. På kartan över Sunnanå från 1717 finns en gammal gård utmärkt vid nuvarande skolan på Sunnanå. Marken ägdes av hemmanet nr. 5. Sannolikt låg det ursprungliga hemmanet här.

Det hemman som tillkom 1588 fick sin gårdsplats nere vid älven. På den ursprungliga gårdsplatsen vid skolan finns en plats som kallas Klosterbacken. Där menar traditionen att det funnits ett kloster. Namnet domenicus finns i byn på 1550-talet. Kan dominikanera ha haft någon verksamhet i byn?

Erik Olofsson föddes 1539 och dog 1601 i Sunnanå, Skellefteå. Erik fick en känd son Karl.

2. Karl Ersson (ca 1570)

Karl Ersson föddes cirka 1570 och dog 1632 på Sunnanå 1. Han ska vara begravd på Skellefteå lfs kyrkogård. Karl står som far till Zacharias. Hans hustru är okänd men ska ha dött samma år som Karl.

Karl hade tre söner till; äldste sonen Anders Karlsson (född 1591) och de yngre Mårten och Per (död 1644). Zacharias ska ha varit yngste sonen död 1638.


Karl Erson var nämndeman 1604-1623. År 1615 länsman. Bonde på Sunnanå 5 1583-1628.

3. Zacharias Karlsson (1608) & Margareta

Zacharias Karlsson dog Mecklenburg, Tyskland - alltså i trettioåriga kriget. Han och hans hustru Margareta hade en dotter med okänt förnamn - vi kallar henne N N Zachariasdotter. De hade också en son som hette Nils.

Zackarias Karlsson som var från Sunnanå 1 men tidigare hade haft hemmanet Klutmark 9, innehar Myckle 1 åren 1634-1637. Han är rustmästare 1629, fältväbel 1633 och blir fänrik samma år.

Han dog 1638 i Mecklenburg. Zackarias Karlsson var på fälttåg och hade garnisonstjänst i Tyskland under åren 1630-38. Åren 1634-38 tjänstgjorde han på ett kompani från Piteå och Luleå socknar. Under hans tid var mantalet på 3/4. Zakarias gav pengar till kyrkan 1631 när han kom hem från Pommern och överlevde alltså Pommerska kriget till skillnad från andra släktingar på svärdssidan som förmodats ha stupat men stupade ändock under trettioåriga krigets sista år.
Hustru Margareta äger sedan Myckle 1 två år efter hans död.

4. N N Zachariasdotter & Olof

N N Zachariasdotter gifte sig med en man som hette Olof. Tillsammans fick de sonen Anders Olofsson Klut år 1608. 

5. Anders Olovsson Klut (död 1696) & okänd hustru

Anders Olovsson Klut fick tillsammans med okänd hustru sonen Per. Anders stod som ägare till Klutmark 8. En annan son ska ha hetat Erik och föddes 1645 i Klutmark men dog i Ljusvattnet 1728. Anders Olofsson (1608-1696) var bonde på gården 1634-1674.
Under 1640-talet är mantalet på 3/8 och skatten är 1645 på 3 tunnor.

Anders Olofsson beskrivs som husarm och utfattig 1635. År 1637 ses Anders Olofsson som måg till Jakob Persson i byn. Samma år tjänstgör han vid Piteå silververk med räckningsved
Anders Olofsson är knekt 1639-1648. Från åtminstone 1645 är han bergsknekt.
År 1642 betecknas han som utfattig av många oår. Han har inga kor.

6. Per Andersson (död 1697) & Rågel (Råggjerd) Johansdotter (död 1732)

Per Andersson, Klutmark 9 och Rågel Johansdotter gifte sig 18/12 1677 i Åbyn. 
Rågel och Per hade minst fyra barn Kerstin Persdotter som senare gifte sig med Anders Andersson och ägde gården Klutmark 9 (1697-1725), dottern Karin Persdotter född 1680, sonen Kristofer som blev soldat på rote 64 From i Norsjö till år 1713 och dottern Lisbet född 1696 som senare gifte sig med Anders Jonsson på Klutmark 10.

Rågel var dotter till Johan Eriksson som ägde fädernegården Åbyn 15, Burträsk (1666). Johan Eriksson registrerades som soldat 1678. Johan dog 1691 och var gift med Råggjerds mor Barbro som dog i februari 1711. 

Johan Erikssons far hette Erik Persson som också ägde gården Åbyn 15. Erik Persson var gift med Mariat och efter Eriks död 1641 lämnade Mariat alla testamentespengar till kyrkan.

7. Karin Persdotter (1698) & Anders Jonsson (1711-1768)

Karin Persdotter gifte sig med Anders Jonsson, son till Jon Olofsson Duva. Karin och Anders fick en dotter Margareta (1733), även två söner Jonas (1730) och Per (1738). Anders var 17 år när han gifte sig med 30-åriga Karin Persdotter. Anders Jonsson var född i Medle 11 men bodde på Klutmark 8 1728-1760. Anders dog 1768 i Granbergsträsk.

Karin Persdotter dog 1760 samma år som sin dotters förste make Olof Jonsson Dunder och sin blivande svärsons far Lars Andersson. Anders gifte om sig med en Elisabet Hermansdotter, 49 år. Efter hustruns död blev han nybyggare i Granbergsträsk och dog där 1768.

Anders Jonsson ägde två hemman Klutmark 8 (hustruns fädernegård) och 14 (sedan 1726). Sonen Jonas Andersson tog över hemmanet Klutmark 14 år 1761. 

8. Margareta Andersdotter (1733) & Nils Larsson (1745)

Margareta Andersdotter född 8/10 1733 i Kusmark 14 gifte sig först med Olof Jonsson Dunder född 1726 med vilken hon fick två döttrar. Olof dog dock i sin hemby Drängsmark 1760.
Margareta gifte senare om sig med Nils Larsson född 1/2 1745 i Bastuträsk (död 14/8 1804) och tillsammans med Nils fick hon en son född i Granbergsträsk som också fick namnet Nils (1770).

Nils Larsson var son till Lars Andersson född 1708 i Bastuträsk (död 1760 i Jörn) och Anna Andersdotter född 1710 i Medle 3, Skellefteå lfs. Lars Andersson var son till Anders Larsson född 1665 och Britta Persdotter född i Bastuträsk 1 okänt datum och år.
 
Nils Larssons far, hans blivande hustru Margaretas mor (Karin Persdotter) och Margaretas tidigare make Olof dog alltså samma år när Nils var 15 år.


Margareta dog 1789 i Granbergsträsk förmodligen omedveten om Franska Revolutionen detta år.

9. Nils Nilsson (1770) & Sara Persdotter (1766)

Nils Nilsson född 10/2 1770 i Granbergsträsk och Sara Persdotter född 3/10 1766 i Myckle, gifte sig och fick barn. En dotter vid namn Margareta Katarina Nilsdotter (Greta Kajsa Nilsdotter) född 27/6 1799 i Granbergsträsk, Jörn församling.

Sara Persdotters bakgrund är okänd.

10. Margareta Katarina Nilsdotter (27/6 1799) & Anders Andersson Backman (1798)

Margareta gifte sig med Anders Andersson Backman och de fick en son som också fick heta Anders. I arkiven nämns Margareta Katarina som Greta Kajsa. Hon dog 8/11 1886 av bräcklighet.
Anders Andersson Backman var bonde i Granliden född 13/9 1798. Deras son Anders Backman 
föddes 19/2 1824 i Granliden, Jörn församling.Anders Andersson Backmans föräldrar är i skrivande stund okända.

11. Anders Backman (1824) & Maria Helena Jakobsdotter (1830)

Mormors farföräldrar hette Anders Backman född 13/2 1824 i Granliden, Jörn fs och Maria Helena Jakobsdotter född 29/8 1830 i Bastutjärn, Norsjö fs och död 4/2 1875 i Granliden. Maria Helena Jakobsdotters föräldrar hette Jakob Johansson Bjuhr född 13/12 1790 i Bjurträsk, Skellefteå lfs och Anna Greta Andersdotter född 16/7 1794 i Bastutjärn, Norsjö fs.

Anders och Maria Helena fick en son Jonas född 29/10 1864 i Granliden som kom att bli mormors far.
Deras övriga barn var med födelsedata:
1. Anders 6/3 1854 som dog 29/4 1891 okänd dödsorsak titulerad bondeson,
2. Jakob 29/6 1856 som anges som sjuklig och är befriad från "beväringsmöte",
3. Moses 30/10 1860 hemmansägare i Granliden, ogift (1910) med piga Anna Fredrika Lindgren (f. 1877) i hushållet.



Mormors fars bror Olofs hustru Erika Teolinda i Valbrännan.

4. Olof 19/9 1862 hemmansägare i  Valbrännan (1910) gift med Erika Teolinda Karlberg (f. 1870). De har tre barn; en son Olof Gunnar och två döttrar Hedda Karolina och Gerda Erika. År 1902 föds ytterligare en dotter Henny Maria.
5. Karolina 22/3 1866
6. Wendla Helena 2/3 1868 gifter sig med Johannes Grahn hemmansägare i Granliden och de får sex barn Elisa Maria, Johan Einar som dör som barn, Berta Elisabet, Johan Ragnar, Gustaf Hillas och Nils Hjalmar.
7. Anna Elisabet 26/4 1870 som vid folkräkningen 1890 finns i hushållet hos änklingen Anders Backman tillsammans med bröderna Anders (död 1891), Jakob (sjuklig) och Moses samt storasyster Wendla.


Mormors morföräldrar hette Erik Albert Andersson Hedlund född 18/9 1840 i Petikträsk och Anna Maria Olofsdotter född 28/8 1848 i Järvliden, Arvidsjaur fs.

12. Jonas Backman (1864) & Tekla Amanda Hedlund (1867)

Mormor Helenas far hette Jonas Backman som föddes 29/10 1864 i Granliden, Jörns fs. Granliden ligger knappt en timmes gångväg från Björkliden dit Jonas Backman kom att flytta. 
Någon bilväg till Granliden tycks inte finnas idag. Jonas hade en äldre bror Olof som föddes 19/9 1862 i Granliden. 

Mormorsmor var Tekla Amanda Hedlund född 5/4 1867 i Petikträsk.
Petikträsk ligger inom Norsjö kommun vid sjön Petikträsket som är cirka en kvadratkilometer stor med avrinning i Svanforsbäcken. Jonas och Tekla Amanda gifte sig 9/12 1887 i Björkliden. 

Mormor Tekla Helena Backman föddes 18/6 1894 i Björkliden, Jörns församling, Västerbottens län. 

Mormor Helena hade ett antal syskon:
1. Jonas Ander född 11/10 1888 kom att gifta sig på juldagen 1911 med Hilma Kristina Grönborg född 18/8 1891. Hilma var från Petiknäs i Norsjö försanling och 1910 står hennes far som arrendator i Nickusberg. 
De fick en dotter Tekla Alexa (Backman) som föddes 1912 och sedan ytterligare fem barn Gunhild Alice 1914, Jonas Emanuel 1916, Hilma Serudia 1918, Oskar Gideon 1920 och Gustaf Wilhelm 1924.
Ander dör 6/10 1949 i Nickusberg och Hilma 4/11 1954 i Strömfors.
2. Hildur Maria född 29/8 1890 gifter sig 23/6 1912 med Nils Johan Lundberg f. 11/5 1986. De får tio barn.
3. Johan Helmer född 1892 gifter sig 1923 med Selma Elina Lidén född Lundmark som varit gift tidigare och är fem år äldre än Johan Hellmer. De bosätter sig i Björkliden med Selma Elinas tre barn från sitt tidigare äktenskap.
4. Anna Emilia född 1896
5. Klara Kristina född 1898



Kusinerna Berta Elisabet och Olof Einar gifter sig 1926.

6. Olof Einar född 1901 gifter sig 1926 med sin fars syster (Wendlas) dotter Berta Elisabet. Kusingifte är och var tillåtet i Sverige sedan 1845. De får två döttrar varav den första Regina Elisabet som föds 7/9 1926 dör innan hon fyllt ett år - medan den andra dottern Asta Elisabet föds 30/5 1928 och flyttar med när Olof Einar och Berta Elisabet flyttar från Björkliden till Granliden 1934.
7. Bror Yngve född 1903
8. Frida Amanda född 1906 gifter sig med arbetaren Karl Sten Lundmark som är 22/9 1898 i september 1929 och flyttar samma dag till annat hushåll i Björkliden.

9. Erik Augustin född 28/8 1912


13. Helena Tekla Backman (18/6 1894 - 6/4 1952)

14. Skribentens mor.

15. Skribenten.

Morfars fuse med uthuset till höger.

Boningshuset från 1930-talet uppbyggt efter det att huset upp i backen brunnit ned en kall vinternatt.


Skellefteälven rinner förbi Gumboda. Nu tämjd genom alla kraftverken upp- och nedströms.
I skribentens barndom vild.


Välkommen tillbaka till Gumboda!

Gumboda och släktkrönika.
Hur namnet Gumboda uppkommit vet man inte - förr kallades Gumboda för Långselheden.
Gumboda tillhör den grupp nybyggen som insynades inom Norsjöområdet i senare delen av 1700-talet.
Insyningen beviljades den 11 mars 1781 - vem som var skriven för denna insyning är inte heller klarlagt.
En man vid namn Anders Mattsson med familj lär ha bott där men flyttat till Petiknäs något av de första åren av 1800-talet - hans änka var emellertid några år senare skriven som "förgångsmor" i Gumboda hos Jon Jonsson - min morfars farfars far (privat anm.!).

Gumbodas första bebyggare flyttade alltså i början av 1800-talet till andra nybyggen. 1808 eller 1809 flyttade en familj från Kåge och slog sig ner i Boheden ca 4 km norr om Gumboda - på norra sidan av Petikån vid Skidträskån/Skyträskåns utlopp i denssamma.
Familjen bestod av soldatsonen Jonas Andersson Tysk - född 1726 - och hans son Jon Jonsson med familj.
Dessa var ättlingar till soldat Anders Tysk i Kåge - född 1697.En av Jon Jonssons söner - Olof född 1815 - skulle bli min morfars farfar.

Om Jonas Andersson Tysk - eller "Gamm-Tysken" kallad - berättas det att han gick bort sig i skogen och när man sedan hittat honom begravde man honom i Bogärdan - med planer att sedan på vintern frakta liket till Skellefteå - för en hederlig begravning. Men detta verkställdes aldrig - så min morfars farfars farfar kom aldrig i vigd jord!

Gumboda kom att kallas "däri tyysk" eftersom Jon Jonsson - genom giftermål med Anders Mattsons änka - kom att bli ägare till "Gumboda n:r 1".
"Däri tyysk" betyder på rikssvenska "där tyskarna bor".
1811 synes familjen Jonsson ha flyttat till Gumboda från Bogärdan. Husgrunden till bosättningen finns fortfarande kvar - synlig - vid den fastighet som idag har beteckningen "Gumboda 5:1".

Min morfars farfar var visserligen den yngste sonen hos Jon Jonsson - men det blev han som tog över Gammelgården. Han gifte sig med Caisa Maria Johansdotter och de fick en son och sex flickor.
Olof hade tagit sig efternamnet Bergström och min morfars far hette då Jonas Bergström född 1843.
Jonas gifte sig med en Hilda Kristina och stod som ägare av en del av sin fars fastighet. 1911 förvärvades den fastigheten "Gumboda 1:21" av min morfar tillika deras son Sten - som tagit sig efternamnet Forslund.
Min morfar var född 1885 och gifte sig med Helena Backman från Björkliden, Jörn - född 1894.

Under nybyggartiden fanns inga egentliga vägar - endast stigar upptrampade av jägare och fiskare som haft sina jaktmarker och fiskevatten inom detta område.
En färdväg som verkar vara livligt trafikerad gick från Skellefteå över Varuträsk- Klockträsk där den sedan tvärade över land mot Petiknäs.
Sedan tog man sig över ån och fortsatte norr om Gumboda och vidare inåt landet.
Det var säkert denna väg som familjen från Kåge färdats när de flyttade till Bogärdan/Boheden norr om Gumboda - för att komma undan den ryska invasionen av Västerbottens kustland 1808-09.Vägen kallades "Allmänvägen" eller "Fjällvägen".

Den allra första tiden var detta den enda väg som Gumbodas befolkning hade att färdas om man skulle ner mot Skellefteå för att besöka kyrkan eller göra inköp.För att komma från Gumboda till allmänvägen hade man anlagt kavelbroar för att lättare ta sig över de myrar och sankare mark som finns där.
Ju mer bebyggelsen utvecklades i Gumboda desto större behov av väg fanns - men först 1903 fastställdes på en vägstämma i Norsjö en byggnadsplan för en vägförbindelse mellan Kusfors och Norsjö.

Vägen var klar 1907 och 1908 indelades den i ploglag för vinterplogning.
1920 -talet startades linjetrafik på vägen mellan Kusfors och Norsjö med passering av Gumboda. Lars Björk hette mannen som var den förste som drev sådan trafik.

För alla nybyggare har en av de första åtgärderna varit att skaffa foder till en eller ett par kor - det berättas också ofta om att nybyggaren hade en get med sig då han flyttade till ett nytt hem.
Mjölk var ju också nödvändigt för barnen och barnkullarna var ofta stora.

För nybyggarna i Gumboda har ängsmarkerna vid Petikån varit en stor tillgång - där var inte bara mycket hö att hämta - utan gott om ett hö som kor, hästar och smådjur tyckte om. Det hände ofta att det till och med kom bönder från byarna nere vid kusten för att köpa hö från Petiknäs.Ett vanligt pris för en skrinda hö var 20 kronor.

Efter höbärgningen kom skörden av kornet. Den allra första tiden i Gumboda användes "skära" för att kunna ta vara på varje strå. Men så småningom började man slå med lie även vid skörd av korn.
En "blekt" sattes på lieorvet - på så sätt fördes halmen ihop. det var vanligen kvinnans göra att samla halmen i lagom stora kärvar.Dessa bands sedan ihop och sattes på "snajser".En "snajser" var en cirka tre meter lång stång som sattes i marken och på den sattes sedan kärvarna.Men med tiden började även kornet att hässjas.

På 1940-talet började det finnas självbindare - som antingen kördes med häst eller traktor. Men fortfarande skulle kornet torkas i hässja ute - innan det gick att tröska.De första tröskmaskinerna som användes var stifttröskverk.
Dessa slog lös kornet ur axet - men det blev inte rensat från agnar.
Stifttröskverken drogs för hand.

Sedan kornhalmen hade tröskats genom maskin skakades "dråsen" för att få kornet ur halmen - sedan sopades det som hade samlats på golvet upp och skickades genom en "kastmaskin".På så sätt blåstes agnarna ut och kornet sållades fram.

I början av 1900-talet köpte Elof Strömberg i Svansele ett självrensande tröskverk som han färdades runt med i byarna - som Gumboda - och tröskade åt bönderna.Han hade en lolomobil (ångmaskin) till dragkraft fram till 1927 då Gumboda fick elektricitet.

När elkraften så kom till byn köpte byalaget ett eget tröskverk och en 15 hästars elmotor samt den kabel som behövdes.
Denna utrustning nyttjades till 1948 då ett nytt verk köptes in, ny motor och en halmfläkt.
Detta var i bruk tills skördetröskorna tog över både skörd och tröskning.

Förr var kornmjölet en viktig del i lanthushållet. Det var därför nödvändigt att kunna skörda kornet ofruset och att snarast komma till kvarn för att mala. Gumboda hade första tiden en skvaltkvarn gemensamt med Petiknäs. Men nyttjade även andra kvarnar i trakten.1948 köpte Axel Forsgren i Gumboda en "slagkvarn" vilket var till stor nytta för bönderna eftersom man kunde man kunde mala säd till kreatursfoder och även otröskad stråsäd.

Nybyggarna var ju även nyodlare - att spada eller gräva opp en bit land för att så något lite korn och sätta lite potatis - var en nödvändighet för många.
I början av 1800-talet hade de dåligt med redskap för att bruka jorden - det mesta gjordes för hand.
Ett av de första redskapen användes vid harvning - en "ahl" eller klösharv. Den bestod av en något spetsig triangel med draget fäst i triangelns spets - de hade vanligen 7-9 gräv.

Ett annat jordbruksredskap som tidigt kom till användning var "välten" - plogens föregångare."Välten" var gjord med stock - i vars bakre del plogkroppen satt - vändskivan var av cirka 5 mm tjock plåt och landsidan var platt.
"Välten" användes lång tid - bland annat vid kupning av potatis.

I slutet av 1800-talet kom plogar av järn till Gumboda. Dessa kunde användas även vid nyodling. Då hade man alltid två hästar som drog. "Välten" kunde bara ha en dragare.
"Fjäderharven" kom senare - ett redskap som fortfarande används. "Pinnharven" var ett annat hemmagjort redskap - den liknade den gamla "ahlen" men hade raka pinnar.

1875 när byns marker skiftades mellan sex bönder var 10,45 hektar uppodlad mark - men först under första hälften av 1900-talet var den största delen av den odlade jorden uppodlad.
Behovet av myrhö minskade i och med att den odlade arealen ökade. I slutet av 1950-talet upphörde slåtter av myrhö vid Petikån.

I slutet av 1920-talet började det finnas traktorer och därmed började en ny epok för bönerna - både beträffande jordbearbetning och skördearbetet.

Ändå fram till 1905 slogs allt gräs för hand - även på vallarna hemmavid - men 1905 köpte Anton Bergström en slåttermaskin och han fick snart flera efterföljare. Men fortfarande var det ett hårt och slitsamt arbete med slåttern - allt skulle räfsas ihop för hand, bäras och hässjas. Släpräfsor kom i slutet av 1920-talet och med tiden också hövändare, självlastarvagnar och skulltorkar - allt för att underlätta det tidigare så slitsamma slåtterarbetet.

Vintern 1923 hade Johan Edström och Nils Jonsson förhyrt ett sågverk - som de ställt upp vid Petikån och sågade där under vintern - men på våren köpte Gumboda byamän sågen och flyttade den till byn.Sågverket placerades söder om bönhuset mot älven. Byamännen köpte då en stämpling av kronan och sågade där virke till skolhuset.
Sågverket fortsatte att användas vid sågning för byns behov. Den drevs med råoljemotor fram till 1927.

El-ledningarna var då framdragna till Gumboda och en elektrisk motor köptes till sågen - men det visade sig vara för klena ledningar så sågen flyttades till en "allmän plats" där den nuvarande transformatorn står - ledningarna förstärktes och allt fungerade som tänkt.
1928 bildades ett bolag - i vilket min morfar ingick . Bolaget övertog byasågen och räddade den därmed till byn.
Sågen flyttades senare till dess nuvarande plats - "däri haida".

Under 1800-talet och även i början av 1900-talet var näver tämligen vanligt taktäckningsmaterial. Ett välgjort nävertak höll också länge.Omkring sekelskiftet började man bygga vattendrivna spånhyvlar och då blev det slut om att använda björknäver som taktäckning.

Den första spånhyveln var placerad i en bäck på södra sidan av älven - men det var förenat med livsfara att ta sig över älven med virke och spån. Spånhyveln flyttades 1906 till det s k krondiket på byns sida av älven.1923 i augusti drog ett kraftigt åskväder över bygden - spånhyvelanläggningen spolades bort i en vattenflod.
Ny spånhyvel uppfördes 1930 i en bäck på södra sidan av Kedträskbron - väster om Gumboda.

Skogen har alltid skapat sysselsättning i Norrlands inland genom avverkning och förädling i olika former. Det har varit tjärbränning, milkolning och sågning.
Även återställningsarbeten som röjning, gallring och plantering har skapat arbetstillfällen.

Tjärbränning hör till de äldsta formerna att skapa sig en inkomst från skogen. Men det var mycket arbete med en tjärdal.
Först skulle tjärstubbar brytas upp och fraktas till dalplatsen - sedan skulle veden klyvas och staplas för torkning innan det var dags att bränna - vilket brukade göras på försommaren.
Det brukade vara lite av fest när dalveden skulle bäras ner i gropen för att sedan täckas med torv innan man kunde tända.
Många behövdes för att lägga veden på bårarna och sedan stapla den på rätt sätt nere i dalgropen.
Milkolning var något som hörde krigstiden till - både under första och andra världskriget bedrevs kolning i stor skala i hela Västerbotten - under dessa tider brändes många gamla fina hus till kol.

Den egentliga skogsavverkningen var ett arbete som förr utfördes vintertid.
Dels för att på sommaren tog jordbruket den mesta tiden men också dels för att all transport av virke skulle ske på snöföre. Det mesta av virket fraktades förr antingen till Skellefteälven eller till Petikån för flottning ner till kusten.

Flottningen i Petikån avslutades våren 1968 och i Skellefteälven upphörde flottningen i samband med att Rengårds kraftstation var färdigbyggd 1970.

Efter 1920 har en stor del av det virke som avverkats levererats till Gumboda Såg och Hyvleri. Sågen låg först i Kusfors men flyttades 1931 till Gumboda och 1943 till dess nuvarande plats i östra delen av byn.
Första torkanläggningen byggdes 1970 och fem år senare införskaffades ett nytt hyvleri.En större ombyggnad av sågen gjordes 1978 och åtta år senare brann själva såghuset ner för att sedan byggas upp.
Chefsskapet för sågen har gått i arv inom familjen Edström.

Gumboda har fått sin post från Kusfors poststation under lång tid.
Posten levererades med lösväska som ambulerat mellan olika gårdar. Redan 1 maj 1901 inrättades den första poststationen i Kusfors och fanns kvar fram till den 17 oktober 1972.
Föreståndare för poststationen under dess sista 34 år var Agda Olsson.
Efter det att posten i Kusfors lagts ned fick befolkningen i Gumbodaområdet lantbrevbäring från Boliden.

Redan något år före 1914 hade Gumboda fått tillgång till telefon. Rikstelefon fanns placerad hos Karl Bergström till slutet av 1920-talet.
Det skulle dröja till 1942 innan de första privata abonnenterna skaffade telefon. Gumboda har haft sin telefonväxel - first i Kusfors, sedan i Rålund och sist i själva byn - telefonstationen hette Tjärnheden fram till automatiseringen. Växeln sköttes från skribentens morfars hus - under många år av en av skribentens mostrar. Automatiseringen kom på 1960-talet. Har själv suttit i växeln och kopplat vidare "Jag kopplar!" och kunnat avlyssna samtal - fullt möjligt med manuell växel.

Bygdens EFS-förening bildades 1917. 21 medlemmar skrevs in - samtliga från Rålund. Predikanten hette Moritz - bosatt i Bastuträsk. De första mötena tros ha hållits i Rålund.En väckelse gick genom byn och inom ett halvår efter första mötet hade 19 nya medlemmar skrivits in - nu var de flesta Gumbodabor.Föreningens förste ordförande var Ester Eklund. En sångkör bildades redan från början.

Enligt anteckningar i medlemsmatrikeln var Rudolf Stenlund den förste sångledaren - endast femton år gammal.Rudolf Stenlund dog 19 år gammal men efterlämnar en notesbok med sångtexter och melodier som han skrivit.Erika Lindberg står antecknad som den första söndagsskollärarinnan.

Söndagsskolan startade under 1917.Vad beträffar mötena så har O. M. Stenlund predikat en hel del. Men nådegåvornas mångfald användes i all enkelhet. Således var det vanligt med samtal över bibeltexter varvid många yttrade sig.

Föreningen förlorade flera av sina medlemmar - huvudsakligen unga - genom spanska sjukan.

Utflyttning och andra förändringar gjorde att en avmattning av intresset för EFS började visa sig under 1930-talet.

Under andra världskriget tillfördes föreningen en ny generation medlemmar - men ännu hade inte föreningen en samlingslokal.
1946 började byggandet av ett bönhus. Bönderna skänkte några träd var för tillbyggnadsvirke - men bygget stoppades när ansökan om byggnadstillstånd avslogs.
Bygget blev uppskjutet i åtta månader för att i juli 1947 påbörjas igen - med byggnadstillstånd.
Midsommar 1948 invigdes bönhuset som låg mitt i byn.

Bönhusets lägenhet var avsett för predikanten. Ruben Stenlund var stationerad i föreningen vid bönhusets tillkomst och efterföljdes av Edvin Eriksson.
Medlemsantalet minskade dock fortlöpande och idag fungerar det gamla bönhuset som en samlingslokal för bygemenskapen i Gumboda.

Sedan augusti 1933 har det funnits en idrottsförening i bygden - Kusfors IK.
De flesta boende i Gumbodabygden har någon gång och på något sätt deltagit i denna förenings arbete.
Fotboll, allmän idrott och skidåkning var de sporter som togs upp i verksamheten vid föreningens start 1933. Ett 30-tal medlemmar fanns under första året.

Fotboll spelades på en grusplan belägen mellan Kusfors och Gumboda - Bredsele.
1936 sökte Kusfors IK medlemskap i Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningars Riksförbund samt Svenska Fotbollsförbundet.
I slutet av 1930-talet låg dock verksamheten mer eller mindre nere. En nytändning kom 1942 - Birger Buhr valdes till ordförande och sekreterare. 1944 tillsattes en kommitté för att rusta upp fest- och idrottsplatsen i Bredsele. 1948 skickades en av skribentens morbröder Lambert Forslund på fotbollstränarkurs till Norrvalla i Skellefteå.

1953 uppfördes en rundloge i Bredsele för inomhusdans. 1956 beslöts att man skulle börja med orienteringsverksamhet.

1965 tillsattes en kommitté om att undersöka möjligheterna att ordna en ishockeyplan i Gumboda - i anslutning till skolan.

Bingotillstånd skaffades 1967 efter det att ett cirkustält inköpts för bingokvällar.

1968 skrinlade man planerna på att ta upp ishockey på programmet.
1969 startade damfotbollen och på programmet det året fanns boxning, båtbingo och forsränning. Sveriges Television uppmärksammade forsränningen i ett inslag.

Året därpå startade planeringen av att iordningställa en gräsplan för fotbollen och projektet sattes igång på hösten 1970. 161 medlemmar fanns 1974.

Anders Ek var den store medlemsvärvaren.1976 startades det praktiska arbetet med elljusspåret.
Under 1980-talet fanns verksamhetsgrupper som plangruppen, bingogruppen, lotterigruppen, fotbollsgruppen och supportergruppen.
På Bredsele anordnas danstillställningar och festarrangemang likaväl som det än idag är Kusfors IK:s hemmaarena inom fotbollen.

Mycket aktivitet och invånarantalet i Gumboda hade 1967 inte nått till mer än 109 invånare.