Biblioteket, Gustav Vasa, Vasastan och Turistcity

Börjat nyttja biblioteket igen

efter många års frånvaro.

Med åren så är det tydligt att tryckerierna använder mindre och mindre bokstäver.

Teckenstorlek har för länge sedan krupit under 8.

Har dock upptäckt att den allt mindre teckenstorleken

kan ha att göra med att ögonen åldrats - det är nog där det egentliga

problemet med teckenstorlek ligger och därför är det att föredra

att läsa bibliotekets inbundna böcker passar ögonproblematiker bättre

än utgåvorna på pocket.

Därför tur till biblioteket denna frionsdag.

När man ändå är på kyrkofärd så är det lika gott att lägga in Gustav Vasa.

Nu är det så att Gustav Vasas fasad håller på att renoveras

så det blir bara en exteriört bild från denna kyrka

som byggdes samtidigt som Sofia kyrka och invigdes 1906.

Byggnadsstilen heter nybarock och Gustav Vasa kyrka är en av stadens största

och rymmer 1200 sittande åhörare.

Där kyrkan ligger vid ett uppdaterat Odenplan

nu med pendeltågsstation och allt.

Det var idag som regnet skulle komma...

men Gustav Vasa tronar opp mot en blå himmel

som igår och härförleden.

Hörnpuben och restaurangen Tennstopet har anor från 1867

men låg då vid dagens Rosenbad. Sedan dess har restaurangen haft andra adresser

innan 1965 när hela inredningen flyttade till hörnan Dalagatan-Odengatan.

Wallingatan har ett träd utanför Scalateatern

- det är väl inte så mycket mer att säga om denna gata just nu.

Inte så mycket om Västmannagatan heller

förutom att så här ser toppen ut på gatan en dag som denna

med de alltid numera närvarande byggnadsställningarna.

Ett hotell ska heta Adlon.

Låter anrikt och bra:

- Var bor du?

-Jag bor på Adlon som vanligt.

Hotel Adlon i Stockholm som är byggt i nyklassicistisk stil år 1884

- nu med 7-Eleven på gatuplanet - sänker väl omdömet något.

Molnen må vara mörka

men i vinden blåser de stora till synes regntunga skyarna bara bort

och försvinner ut till havs.

Riksdagsbron med turistströmmen som går åt båda håll.

I väntan på hemtransport

ett knäpp mot Strömbrons fäste vid Norrmalm.

En frionsdag inför arbetstorsdag på ämbetet

med blivande fish 'n' chips till middag

och inget stopp vid glasskiosken vid hållplats Karl XII.

Masthamnen, Mein Schiff, Nordanvind och Kyrkbesök

Alt är inte vackert även om det är ljus sommar

men en rabatt med blommor ökar ju skönhetsupplevelsen.

Föreningsmeddelanden på Folkungagatan.

Huskvarna Folkets Park annonserar

liksom föreställningen 'Svarta revolutionärer faller inte från månen'

- ett scenkonstverk som förevisades i april och maj detta år

på Teater Tribunalen på Södermalm.

Erstaklippan med stupet ned mot Stadsgårdskajen.

Så en HopOn HopOff-buss med öppet tak

- ingen fara de stora mörka molnen innehåller inget regn.

It never rains in Stockholm City...

Vid färjeterminalen har ett fordon parkerat

med nationsbeteckning GB.

Modellen synes mig obekant.

Ett rödsprängt öga ser ned på oss från Fåfängan numera.

Mein Schiff nummer 6 ligger vid Stadsgårdskaj -

ett kryssningsfartyg som byggdes detta år - 2017.

Så splirrans nytt fartyg framställt vid skeppsvarv i Åbo

och har plats för 2500 passagerare i lika många hytter.

295 meter lång och 36 meter hög.

Levererades i maj månad 2017 till köparen i Valetta på Malta

- TUI Cruises.

Rester en dag i Stockholm

för en kryssningsresenär.

Det finns 700 000 - 950 000 fritidsbåtar i detta land

och förmodligen då 150 000 - 200 000 båtar i Stockholm

så det är inte underligt att en del finns på vattnet

även om de flesta tycks befinna sig i stilla vila vid någon brygga.

Blomsterarrangemangen vid Masthamnen har övergått till jordfärger

och därmed kan vi snart få se fram emot hösten.

De (av någon okänd anledning) målade stenarna

ligger där de ligger även om de har blivit färre med tiden.

Naturkonst på sprängd Danviksklippa.

M/S Nordanvind byggd 1894 på Bergsunds mekaniska verkstad på västra Södermalm

som hjulångare och döpt till Haparanda (!). Den sist byggda hjulångaren i detta land.

1936 byggdes Nordanvind om till lastfartyg och arbetar nu med att transportera

sand och grus.

Alpina Hammarbybacken i sommarskrud.

För att ta sig hemåt från Nordanvind och alpina backar

får man klättra uppför backarna i Vita Bergen.

Där passerar man Sofia kyrka.

Eftersom bloggen har visat upp både Katarina och Jakob senaste veckan

må man ju även förevisa detaljer från Sofia kyrka.

Byggd åren 1902-1906 så ligger den på Vita Bergens högsta topp.

Fått sitt namn via drottning Sofia gift med kung Oscar II.

Målningen vid koret är gjord av Hilding Lindqvist (1949-50)

i samband med att kyrkan renoverades.

I predikstolen som tillkom vid renoveringen är det möjligen Martin Luther som står

och är det inte han så är det väl Olaus Petri.

Olle Hjortzberg hette mannen som utförde de glasmålningar som finns i kyrkan.

Orgeln består till viss del av det pipverk som fanns i originalorgeln från 1906

men har med tiden moderniserats senast 2012-13 så nu har den 56 stämmor

fördelade på tre manualer och pedal.

Glasmålningen ovan orgeln.

Två kajor i fallnalövgräset och en av de tu

fick jag ändock en blick från.

Skrapans höghus från 1959 i sin grånad

bortom 1800-tals kåkarna på Bergsprängargränd.

Kåkar som på 1800-talet hyste de fattigaste på Södermalm;

hamn- och diversearbetare.

1897 (inte så länge sedan) bodde här i en liten kåk med en boyta på 12 kvadratmeter golvyta

två familjer med fyra vuxna och två barn.

Takhöjden var 185 cm...

Ofrivillig gatukonst på Bondegatan

innehåller en navkapsel och en urdrucken flaska apelsinjuice från Saltå.

Närvaro genom frånvaro

Snubblade in i Katarina kyrka den söndag

som enligt kyrkoårets kalender är anvisad för Kristi förklarings dag.

Kyrkan som har brunnit två gånger 1723 och 1990.

Den stod klar 1695 och byggdes på jord där de dödade vid Stockholms blodbad 1520

hade begravts. Därav en myt om kyrkans förbannelse om att den skulle förstöras två gånger.

Att den heter Katarina har ingenting med något helgon att göra

utan den Katarina som namngett kyrkan är kung Karl X Gustavs mor

- Katarina Karlsdotter Vasa född 1584 - dotter till Karl IX och sondotter till Gustav Vasa.

Katarina kan ses som länken mellan Vasaätten och den efterkommande

kungliga ätterna Holstein-Gottorp och Bernadotte.

Efter den stora branden som ödelade kyrkan 1990 tog det fem år

att återskapa kyrkan - 1995 med mer ljus och rymd.

Mörker eller ljus?

Det är väl en fråga om sinnesstämning vilket man föredrar i ett kyrkorum.

Kanske mera hur man med sina sinnen upplever ljus eller mörker.

I mörker kryper man ihop och känner trygghet i det hörn som man sätter sig i

och får stå ut med sig själv på ett mer tydligt vis

än när man befinner sig i ett stort rum indränkt i ljus från norr, söder och öster.

Altaruppsatsen i fonden på bilden är ett resultat av samarbete mellan

skulptören Liss Eriksson och textilkonstnärinnan Kajsa Melanton.

Det finns ett namn på verket som jag tycker är väldigt fint och förhoppningsgivande:

'Närvaro genom frånvaro'.

Den stora ljuskronan i taket låg efter branden 1990 sönderslagen

under en bråte av nedfallet tak men man kunde sätta ihop ljuskronan igen

så att den idag kan hänga från taket igen i all sin tyngd.

Svindlande att stå under ljuskronan och se upp mot taket.

Takhöjden är som mest 27 meter.

Den nuvarande orgeln installerades år 2000 och är en rekonstruktion av

den orgel som Gren och Stråhle byggde 1751

men rymmer en modern orgel inom sitt skal.

Katarina kyrka är en av de kyrkor som lämpar sig väl för konstutställningar

genom den rymd och det ljus som kyrkorummet har.

Just nu pågår en utställning med konst av Tove Kjellmark.

Figuren på bilden är en 3D-scannad bild av henne själv

där hon har skalad av sig i olika lager.

Otroligt detta med att kunna scanna sig själv och sedan skriva ut i tredimensionellt.

Det är första tanken som kommer mig fram

men oavsett konstnärens ambitioner så är det jag som betraktaren

som upplever konstverket efter mina förutsättningar.

Avskalad, flera dimensioner av mig själv, avmaskerad,

levande, död, ett väsen, står där och tycker att det väl kompletterar

devisen: Närvaro genom frånvaro.

Det är väl i tomrummet - mellanrummet - som är mig, dig och alla ni andra.

På väggarna bilder av uppluckring.

Tänker på minnet av det som finns men inte finns

men finns ändå.

"Magin ligger i balanserandet på gränser, att våga göra misstag,

riskera att röja såret genom minimala glapp och glipor.” Tove Kjellmark

Utställningen pågår fortfarande och rekommenderas härmed.

En mindre ljusbärare finns i ett mindre meditationsrum

framför en vävnad gjord av Gerd Allert "I detta tecken".

Till vänster vid entrén finns en större ljusbärare gjord av Lars Larsson,

en konstsmed från Boda i Småland. Den installerades 1997.

För tio kronor tänder jag två ljus för Tveita och för Skellefteå.

Det var Katarina kyrka 30 juli anno 2017.