"Att ta plats"
- det var den yttringen som kom mig till sinnes
när jag öppnade björnidets blogg för att möjligen publicera ett inlägg
efter en sex månaders tillvaro i vinteride.
Det är ju ändå ljuset som lockar den här björnen ur sitt ide.
Turisterna går inte i ide längre
uppenbarligen är det något som lockar
att tillbringa en weekend i Stockholm
även under tider
när isflak flyter in mot staden.
Mälarens vatten forsar ut i Saltsjön
under broarna över Strömmen.
Fiskaren fiskar
medan änder och en och annan mås
fraktar sig nedströms ombord solandes
på tunna isflak.
Enligt vad gammal tradition har blivit mig känd
så ska konungen befinna sig på Slottet
när fanan är hissad på slottets tak.
Eftersom kung och drottning har synts på läktarplats i Seefeld
så får jag ta mig en funderare om
huruvida de gamla traditionerna har omprövats
och flaggan i topp
må möjligen bara vara en honnör till Solen.
I februari månad är solens strålar vita.
Ernst Stenhammar var arkitekten bakom Centralpalatset.
Stod färdigt 1898 och anses vara Stockholms första
moderna affärs- och kontorshus.
Husets järnstomme upptar hela kvarteret Röda bodarna.
Skuggselfie under en av alla broar.
De smältande klockorna sägs symbolisera tidens flykt medan man drömmer.Salvador Dali visualiserade denna flykt i målningen
"Minnets envishet".Här en tillfällig upplevelse av tidens flykt på Brunkebergstorg.
Sinande barmhärtighet vid Kulturhuset.
Österlånggatan.
Lars Kolsrud ställer ut på Galleri Cupido.
Utställningen stänger 10 mars 2019.
Det kan finnas anledning att
om tillfälle ges
putsa idets fönster nu när våren är två veckor borta.
Nu när vi firar februari månads sista dag anno 2019.
