Idag i denna aftonstund när solen gått ned och dagsljuset sakta sinar så är tvätten ur maskinerna och överförda till dels tork i skåp och omtumlande erfarenhet i värmande trumma på högtemp.
Ute står borden åter ute på gatan utanför restaurangen med sydamerikanskt på menyn. Borden är klädda med rödvitrutiga dukar och infravärmen glöder på husfasaden ovan de tre borden.
En kvinna med axelväskan över höger skuldra passerar snabbt. Ett par öppnar dörren till sushihaket och kliver in i den japaninspirerade husvärmen. En man med ICA-påse passerar båda matställena eftersom han kommer att ordna sin egen middag senare - införskaffad med tillbehör från Bonden på hörnet.
Utanför PS Baren råder viss stillhet och ännu hörs bara flickors fnitter. Det är ännu flera timmar kvar innan vi kan höra gråt och glåpord. Alkoholen har ännu inte nått det flöde som skapar personlighetsförändringar hos SoFos hipsterklientel.
"Ja ja" säger en man som passerar under idets fönster och fortsätter med "i och för sig".
En familj med far, mor och två döttrar lommar hand i hand par om par förbi. En bil och en bil till drar förbi på gatan och unga damen mittemot donar i köket. Någonstans i den lägenheten finns en katt.
Ett nytt par passerar båda restaurangerna. Inte hungriga på japanskt eller sydamerikanskt.
Får väl ta hissen upp till vår gemensamma vaskerilokal sju våningar opp i huset. Allt ska vara torrt och klart nu och sänder en tanke till tidigare generationer som behövde mer energi för att klara klädtvätten - mer än för att trycka på en knapp på en maskin. Så var det med det.
