En oktoberhöstafton på Gotland och minnen om kossors frihet på grässtäppen så nära havet...
...att korna har fyren som riktmärke för att inte villa bort sig fokuserade på det gröna strån som ännu kan bidra till att fylla fyra magar.
Detta är uppsats skriven av en mellanstadieelev i Uppsala för några år sedan (2008). Uppmärksammades först på radio:
HISTORIEN OM KON
Kon är ett husdjur... men den finns också utanför huset och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor. Den översta sidan - den nedersta sidan - den främre sidan - den bakre sidan - den ena sidan - den andra sidan - och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet ... och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen.
Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - och den ena sidan - och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. När mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger.
Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål, men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne.... vi kan känna lukten av den på långt håll.
Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur och det gör kons man också.Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären.
Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar när eleven fick tillbaka uppsatsen: "Jag har aldrig läst något liknande!"
En fantastisk beskrivning och med all respekt för originalet.
