En skock välklädda människor
trotsar det vindbusiga vädret
och samlas kring borden på Slussen
för att få i sig den nystekta strömmingen
innan den kallnar.
Förbryllande hur tunt och tanigt fundamentet
till Katarinahissen ter sig i sitt avskalade skick.
Ändock är det vårliga tider
om än de vårvindar som leka och viska
är något alltför ystra och friska
på Montelius höjder.
En talgoxe (Parus Major) kvittrar i snåren
om våren.
Talgoxen har en stor variation på läten
vilket kan betyda att den tillhör de dominanta
i fågellivets sociala kretsar.
Varierar man sina läten
så kan andra luras till att tro
att detta revir är markerat av ett helt gäng
med diverse befjädrade kollegor.
Just denna individ i familjen Parus har här tagit en paus
mellan sina "ti-ta ti-ta" vilket enligt fågelboken
är läten för att markera revir.
Jag har dock inte för avsikt att utmana honom om reviret
utan tar mina steg vidare
efter att ha förevigat honom på bild
med "tack" för att han ändå satt så stilla på sin gren.
Går vidare
och finner människans uråldriga sätt
att markera revir
eller att i en bild berätta om tillståndet i tillvaron.
Vårt SMS-språk med förkortningar, smileys och emoijs
håller på att föra oss 4000 år tillbaka
i tiden innan semiterna 1500-2000 år före vår tideräknings början
utvecklade den alfabetiska skriften.
Möjligen är sådan här målade stenar idag
ett bildligt uttryck för att vi har någonting att säga.
Ur led är tiden.
Från en liten park vid Lilla Skinnarviksgränd
kan man ana city
och även få en känsla av Södermalm för hundratrettio år sedan.
Platsen där parken ligger har aldrig bebyggts
eftersom det sägs finnas spöken och gengångare i den lilla parken.
Det var här som personer som dött av sumpfeber hölls
innan de hämtades av begravningsförrättare.
Där i den lilla parken finns en byst av Olle Adolphson född 1934
som bodde i närheten på Bastugatan och dog 2004.
Bysten är gjord av Olle Seglert.
Bysten har stått här i ett år nu den 2 maj.
2 maj är också Olle Adolphsons födelsedag.
Tullipaner uppvuxna
i Olle Adolphsons Park.
Spöklikt blir det även i fortsättningen
längs Mariabergets nordsida.
Vi närmar oss Kattgränd och Monteliusvägens slut i väster.
Någonstans därnere i grönskan ligger en grön oas
mellan Bastugatan och Torkel Knutssonsgatan.
Fantastiska hus
även om adressen inte känns helt klar.
Fören på Grepen.
Detta skepp som mest påminner om
ett rostigt strykjärn
vid Söder Mälarstrand.
Elsa av Stockholm
byggt 1918.
Ett motorskepp i blått.
Intressant att se
att när man letar efter information på Google
så hamnar man hos sig själv.
Konsekvens:
Björnidet uppmuntrar till källkritik!
De gula bojarna sträcker på sina förtöjningslinor
i vinden.
Skeppskatten från sin utkikspost
likt björnen i sitt ide.
Det en inte visste är att skeppskatt är också en benämning på
polydaktyli - alltså på fenomenet att det hos katter
kan hända att de har flera tår än normalt.
Denna skeppskatt torde dock ha det vanliga antalet tår: 18
Fem på vardera framtass
Fem på vardera framtass
och fyra på lika vardera baktass.
10+8=18.
10+8=18.
Skeppskatten ombord här verkar
mest intresserad av talgoxen som väl flög förbi.
Annars var det vanligt med en skeppskatt ombord på fartyg.
De kunde de hålla fartyget rent från råttor.
men de ansågs också bringa tur
och om en skeppskatt hoppade iland före en utresa
så sågs detta som ett dåligt omen.
Skeppskattens människa var oftast kaptenen på fartyget.
Vid Söder Mälarstrands stränder
ligger vinterns kvarlåtenskap
nu i tö fast vid strandlinjen.
TENK
finns även representerad på östra Södermalm
nu med blå bakgrund.
På västra Södermalm
där svartfolket huserar
med svart bakgrund
- följdaktligen.
Ännu ligger detta fartyg vid nedlagda kolsyrefabrikens kaj
på Liljeholmen norr.
Det klara Reimersholmevattnet
med begynnande vattenblomning.
Det andra fartyget som ligger vid kolsyrefabrikens bortglömda kaj
har i alla fall ett namn: Lina.
Tufft att klottra MJÖLK ändock!
Intressant att se hur länge kolsyrefabrikens lik
ska ligga kvar till synes orört där
vid Liljeholmens norra kaj.
I tider för körsbärsblom
så dyker den japanska växten upp lite här och där
inom stadsdelen Södermalm
som här vid Reimersholmskajen.
Innan träden ger sig på uppdatering inför vår och sommar
så lämpar den av sig de torkade frukter
som den burit under sin vinterdvala
nog för att ge plats för de nya.
Eller?
Erlanderhuset
väl synligt från söder
innan grönskan på synhindret Långholmen
helt har tagit över.
Dagens bild från minneslunden.
Granne med Tomas Tranströmers gravplats:
”Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
från havets bibliotek.
Här får jag vila.”
