Polstrad skavsårstur till Grubbs och åter

En malmgård var ett lantställe på någon av malmarna

som denna malmgård - Jakobsberg - som låg vid dagens Hornstull.
Ett lantställe för de högre stånden i staden

och på malmgården höll man djur och odlade grönsaker.

Detta vackra hus är östra flygeln av den malmgård som uppfördes på 1600-talet

i det som senare blev kvarteret Tången.

Malmgården stod kvar på sin plats på östra Södermalm fram till cirka 1930

då den revs förutom östra flygeln som flyttades ut till Djurgården och Skansen.

En av dem som har bott här var August Strindberg

som även skrivit in malmgården i sin roman Stråmannen (1891).

Än idag står en hästkastanj på malmgårdens ursprungliga plats

- en hästkastanj som också upplevde malmgårdens tid och leverne.

I brist på bättre namn döper jag denna gata till

Tottiebacken.

Längst ned i backen ligger det som återstår av den malmgård

som Charles Tottie grundlade år 1765

på Stora Bondegatan (63-65) på Södermalm
idag i närheten av Sofia skola.

Charles Totties far kom från Skottland 1668

och etablerade familjen som grosshandlare.

På Glasbruksgatan av idag med brandgavlar mot gatan.

Tidigare fanns två Glasbruksgator - stora och lilla.

När Katarinavägen byggdes torde den ena ha försvunnit

när man sprängde fram den nya gatan.

Under 1700-talet bodde här nedanför Katarina kyrka stadens fattiga

i extrem trångboddhet.

I kvarteren var krogar och bordeller frekventa.

År 1719 samlades några hundra personer och gick till attack mot

krogar och bordeller - sammanlagt förstördes elva hus.

Just 1719 var stämningen extra illa

med svält och farsoter samt med hot från ryska flottan

som hade samlats vid Åland.

Östra Södermalms höjder var då utposten mot havet

och vid ett ryskt angrepp skulle de som bodde här

få ta första smällen.

Historielektionen är över

och vi går över till nutidens uttryck

där fri konst ska tvättas bort från de tillfälliga planken

vid Slussen.

En järnvägsstation är nära

och ett pendeltåg har lämnat stationen

på sin väg söderut.

På tur med skavsår på höger häl

väl omplåstrad och polstrad

hamnar lufsaren i en återvändsgränd

och tyvärr är det andra gången som detta händer

vid denna plats - som om det plötsligt skulle ha tillkommit en öppning

i muren - men nej - bara att vända om och leta sig ut ur lagerkvarteren.

Väl ute så går turen vidare

med kanoter och vattenskoter till vänster

och Blekholmens nybyggnationer till höger.

Med dolt lokalsinne

så finner man trots allt alltid en väg ut ur sitt dilemma.

Återser Flat Iron-huset

mellan Torsgatan och järnvägsspåren.

Dagens upplevelse på håll

i ett händelsefattigt liv

må vara "helikopter lyfter med tungt föremål

från tak till tak."

S:t Erik-kvarteren i blomning.

Det är väl fortsatt körsbärsträden som på sina håll

skapar vackra frukoststunder för de boende

vid Grubbensringen.

Att gatan heter Grubbensringen har sin historiska anledning

genom att Hans Vilhelm Grubb ägde detta område på 1700-talet

och genom en annan Grubb med inflytande - Michael Grubb.
Den senare var kommerseråd och kom att adlas på sent 1700-tal

och fick släktnamnet af Grubbens.

Michaels mor Gunilda kom från norrländska släkten Grubb

och ska ha tillhört Bureätten.

Dessa ska ursprungligen ha kommit från Bureå (Skellefteå) på 1400-talet

och kom att få toppositioner inom kyrkan

som biskopar och ärkebiskopar men även inom Riksarkivet

och fornminnesvården.

Alltid lär man sig något nytt - om Bureå!

"Lekande uttrar"

- skulptur av Kent Ullberg (1997).

I Grubbenringens mitt finns S:t Eriks kapell

som byggdes 1912-13 till Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning

som med tiden blev S:t Eriks sjukhus.
Kapellet överlevde rivningen av gamla sjukhusbyggnader

och står nu i Grubbensparken.

Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning erbjöd

mat och logi samt arbete till stadens fattiga och öppnade 1860.

Ute på Grubbensringen igen.

Sedan ned till Fleminggatan där någon lämnat

sitt vinglas i en violrabatt.

Bröllopsfotografer i aktion vid Kungsholms kyrka.

Så var det bara att traska hemåt

och möta Södermannagatan igen.

Innan sista knycket

vid SoFos nav

leder en runt hörnet

och dagens rekommendation från kulturstaden.

Det var det!