söndag 11 oktober 2009

Ur dammet anas de små tingen

Ur dammet reser sig och när dammet lättar anas de små tingen... skribenten ser sig omkring och faller in i en materialistisk filosofisk kortstund. Det är trångt om saligheten i Björnidets domäner. Skribenten har en tendens att spara eftersom någon gång i framtiden kan det möjligen vara praktiskt att ha tillgång till den där prylen som ju egentligen borde ha slängts för länge sedan.
Fatalisten inom skribenten utövar starkt inflytande. Behovet av kontroll är starkt och det kan gå illa om den där meningslösa fula saken förpassas med dammråttan till förvisning ut ur idet och en framtida destruktion.

Ovan ses tre invånare i idet. Snögubben, den portugisiska tuppen och chokladmaharadjan. Dessa tre har haft sitt hem i idet sedan trettio år tillbaka. Snögubben har en veke som växt upp ur huvudet och hans existens är berättigad enbart för att en dag smältas ned - gubben är nu möjligen för gammal för att kunna brinna och kommer nog att förbli hel i sitt dammhölje existensen ut. Tuppen är en souvenir från Portugal 1980. Chokladmaharadjan är som namnet anger en chokladkropp i aluminiumkostym - ämnad för att bli uppäten för trettio år sedan.

Tvivlaren inom skribenten har inget större intresse för det som benämnes religion men kan genom fatalisten inom sig besitta respekt för magin hos Ganesha och Buddha.
Ganesha är inflyttad från Nepal för tjugo år sedan - Buddha från Thailand möjligen vid samma tid.

Liknande bilder satt säkert på väggen ovanför sängen hos många barn i skribentens generation.

Om det var någon kväll som det var svårt att somna så var det lätt att ligga och studera bilden. Skribenten visste redan som barn mycket lite om änglar. Om det var goda eller onda var osäkert. Ju mer skribenten studerade bilden desto mer övertygad blev han över att ängelns avsikt var att sparka ned det blomplockande barnet nedför stupet och ned i ravinen. Redan i tidig barndom formades skribentens aversion mot höjder och stup och misstänksamhet mot de människor som talar om sig själva som enbart goda.

Den Blå Svanen har funnits i skribentens närhet livet igenom.

Som barn hade skribenten många fantasier kring Resenären ovan. Resenären åkte tåg på den tiden och har något av en moster i sig.

Varje hem i skribentens generation har väl haft en elefant. Skribentens var vit och den elefanten har haft diverse frakturer genom åren och därför genomgått lika många diverse operationer genom åren.

Två bilmodeller har överlevt skribentens barndom. En Ford Anglia i den karaktäristiska modellen med bakrutan vänd inåt och en Vauxhall Cresta. Båda tillverkade i England - made by Lesney Products i matchbox sizes.

Skribenten håller sin nydöpte broder vilket inte tycktes vara uppskattat av brodersminen att döma.

Vad finner man mera när dammet lättat?
Jo - skribentens tredje TV-framträdande i TV-serien "Goda Grannar". Synes till höger sittande vid ett kafébord - avslappnad och till synes inte intresserad av konversationen mellan Lena-Pia Bernhardsson och Helena Brodin. Serien sändes 1987-1989.
Skribentens försa TV-framträdande var i långrock passerandes en kamera vid Umeå Universitet 1972 och det andra framträdandet skedde fryst under en av nollorna i Sveriges statsskuld på Drottninggatan i Stockholm också 1980-tal - Rapportinslag!

Så ett hopp utåt!
Årstidsindikatorn visar denna morgon på höst. Regn har fallit i natt och temperaturen låg som lägst på ynka två grader plus.

Avslutningsvis för dagen har Stjärnans Hus nu blivit befolkat igen. Den underliga i allt i nuläget är att ingen i huset har gardiner! Så även skribenten kan lägga sig i vad grannarna håller på med. Även solen har fläckar...