Vårvecka 1 eller?

Årets första blom 
blev snödroppar i minneslund.
Tack för att det blev just där som
årets första blomning observerades.

Lite mer överflöd
av blommande gul vår när man väl kommit ut i naturen.

Den gula blombädden
får ett större utrymme.

Vid Brunnsvikens stränder låg isen fortsatt kvar
torsdagen 16 mars.

Något skruvad står fortsatt skelettet av ett olycksdrabbat träd kvar
på norra stranden.

Genom lärkträdets grenverk
en doft av skog och jord.

Ur intet
en olympisk diskuskastare i skogen.

Amputerad och väderbiten
en reslig stubbe bland tallar och björk.

Känd som Stora Badstugatan fram till 1885 en halvt öde Sveaväg från en position på en refug med blicken mot Stadsbibliotekets huvudbibliotek och utropstecknet vid den 2 500 meter långa Sveavägens nordliga slutpunkt: Wenner-Grens Center - som ritades av arkitekt Sune Lindström och var det första höghus i Sverige som genomförts i stålkonstruktion och var vid färdigställandet Europas högsta byggnad med en stomme av stål. 25 våningar.
Axel Wenner-Gren, tidigare Axel Wennergren, var VD för Electrolux, skapade sig en stor förmögenhet under 1920-talet genom försäljning av dammsugare och kylskåp, främst i USA. På förslag av nobelpristagaren Hugo Theorell (medicin 1955) donerade han 1955 pengar till ett internationellt centrum för gästande vetenskapsmän i Stockholm. Wenner-Grens donation var 8 miljoner kronor (motsvarar cirka 100 miljoner i 2005 års penningvärde och regeringen tillhandahöll en gratis tomt.
Så nu vet vi det.

Vi vet så mycket nu för tiden och ändå inte vad en luntmakare gjorde...

Luntmakargatan: Luntmakare, hantverkare som på 1600-talet tillverkade luntor. Luntor är snören som impregnerats så att de brinner långsammare, de användes förr vid avfyrningar av eldvapen av typen luntlås.
Tydligen en viktig yrkeskategori eftersom de har fått en egen gata.

Pampig entré till Sveavägen - idag kallat Bonnierhuset tidigare Reinholdska huset.
Byggnaden uppfördes 1882–1884 för en konditor vid namn August Reinhold. År 1921 inköptes huset av Bonniers förlag.

I strosandet söderut på Sveavägen passerades denna figur - enkel men ganska fin tycker jag.

Passar väl i sitt sammanhang.

Torsdagen 16 mars: Observerar en nött avstigningsknapp ombord på en buss.
Små observationer i mindfullness trots att man inte utan vissa svårigheter kan variera läge för korsade armar mot bröstet.

Våren kommer snabbt som vanligt.
Man hinner inte med! Isen på Hammarby Sjö 
har upplösts i de få plusgrader som luftmassan håller
ovan vattenytan.

Strandstilla vatten hos "Årstavikens".

Det blåste kylig vind som krusade vattenytan till en sörja av smältande is.

Människan har gjort sitt bästa för att sätta sina spår
i naturen.

En skiva av en kluven stam.

Och även isen på Årstaviken tycks ha förmåga att smälta undan i en fascinerade precision.
Den strömmande vattenfåran jämnar ut isens kanter.
Innan jag blev en åldrig man med för stora skor
så noterade jag aldrig dylika händelser av vikt.

Vattenfloden skapar en biflod i det tunna istäcket.

Båten Mön låg där på magen och det åldrade sinnet noterade även här de fina färgerna som lite klantig målning på ett båtskrov kan leverera.

En mås är ju alltid en mås.

Även på Tantobadets sandstrand.

Den vanligtvis något högljudda skrattmåsen,

som i latinska sammanhang heter Chroicocephalus ridibundus, väger 250 gram!

Det är inte mycket men för att kunna vara en sådan skicklig flygare så kan man inte väga så mycket mer.

Skrattmåsen skrattar ju inte vilket gör en konfunderad men att den heter skrattmås beror på en översättningsgroda från Linné.

Under Linnés livstid häckade inte skrattmåsen i Skandinavien och Linné utgick därför från en engelsmans idé om att den var en underart till den sotvingade måsen som verkligen "skrattar" och på engelska kallas "laughing gull".

Linné gjorde det enkelt för sig och kallade denne gynnare för - skrattmås - även om den borde heta "skrikmås" med sitt 'kee-harr'-läte.

En ros på Årstavikens is.

Flera rosor vid Årstavikens strand. Varför det ligger rosor i det iskalla vattnet kan jag inte förtälja men har ju mina tankar om att det rör sig om en ceremoni för någon som tragiskt har drunknat i Årstaviken.

Sorglig syn med dessa rosor i det iskalla vattnet.

Kan någonting sorgligt vara vackert?

Vid Hornstulls strand pågår sprutmålningarna på anvisat plank.

Här kan man ändock se personen bakom signaturen.

Under Liljeholmsbron på en av fundamenten finns en boplats värdig en liten asfaltfågelfamilj.

Nu befinner jag mig så nära ämbetsverket att det är lika bra att gå in och se om det har skett några händelser av vikt vilket resulterade i insikten om att det inte är lätt att variera korslagda armar.

I aftonsolens magiska slutklem(kläm) - välj kram eller kläm.

Varje tunnelbaneset har en vikt på mellan 195-232 ton vilket gör att i detta läge så är bron utsatt för en tyngd av drygt 600 ton och ändå håller bron för tyngden - så länge...

Tappar viktkontrollen helt nu och lämnar detta till expertisen.

Det var frifredagen 17 mars.

Flaggorna vajar på Katarinahissen

och solen går ned

och då går man hem.

På Östgötagatan sitter denne lycklige filur i flykt på sitt pappersplan.