Vandraren vandrar vidare
passerande röd lejonsvans
som inte förökar sig i detta land.
Lite blått på ängen i form av broksalvian
som inte heller reproducerar sig i detta land.
Tillhör den kransblommiga familjen
precis som den röda lejonsvansen.
Allt enligt Carl von Linné.
Himlen mörknade alltmer
men det var bra för då framhävdes apotekarrosen bättre.
Apotekarrosen tillhör gruppen gallicarosor.
Lärkträd med kottar
så yvigt så att vandraren fick sitt hår kammat
av lärkgrenar vid passagen vidare på naturturen.
Till mandarinliljan
som plötsligt dök upp i skogen.
Denna orange vallmoliknande blomman
må vara en vallmo trots allt.
Vandraren må vandra på sina stigar
men kan inte anses vara bevandrad
vad gäller artnamn i detta ofantliga artrike.
Denna kan jag med säkerhet utnämna till en Ponderosatall
eller en gultall.
Damm övervuxen.
Gyllene blomsterrabatt speglar sig i japanska dammen.
Mot norr lyser ljuset och solen.
Trappan leder ned till en gammal ombordstigarplats.
Tistlar mot en alltmer orolig himmel.
Det vore fantastiskt att kunna berätta vad växten heter
- och med hjälp av digifloran så kan jag informera om
att detta är blåeld.
Blåelden står hedersvakt på hög strand
och är möjligen dock inte stolt över sitt latinska namn
Echium Vulgare.
Strandnära klöver.
Vandraren blickar norrut.
Blåklockan
denna till synes sköra växt
som ändock är stark nog att växa ut från en granitklippa.
Stilla före regnet.
Praktfulla kungsljus som kan bli två meter höga.
Goda tider detta år för dessa jätteväxter.
Perukträdet är en ny bekantskap.
Så står jag där under perukträdet
och tittar upp mot den vita himlen.
Det är detta träd som har vackra röda löv på hösten.
Olympisk Johannesört passar gott ihop med en bädd
av backtimjan.
Så var naturdagen över.
En god tur med lunch ute
och körsbär med sig hem.
Åter till betongen
och exempel på vad vi människor kan
åstadkomma med naturen
och väl åter hemmavid ser jag att det har fallit regn
under min naturliga frånvaro.
