söndag 23 juli 2017

Tillbaka i Judarnskogen


"Ut i skogen ska vi gå!
Pjäx och keps och rensel på!
Vi är sunda söndagssyndare i smyg!
Ut och gå!!"

En sång, en text av Povel Ramel som ligger väldigt nära till hands
förmodligen i en illröd mapp på skrivbordet i minneskontoret.


Denna skogstur för björnen ut i Stora Skogen vid Åkeshov
- Judarnskogen.
Namnet kommer från ordet "ljuda" det vill säga - att låta.


Höga träd i urskogen som känns som en äkta sagoskog
- en trollskog -
med jätteträd och skogens ogenomträngliga snåriga täthet
alldeles intill de stigar som vi vandrar på.


Blomsterprakten i sagoskogen är i sin litenhet svår att upptäcka för den som har
marschtempo i kroppen så de blommor som skogsvandraren tar del av
är de blommor som i sin gulhet blir ljuspunkter in mot skogens mörka vägg.

Den gula prästkrageliknande blomman skulle kunna vara en växt
vilkens frön flugit vilse in i skogen
och egentligen hör hemma i någon trädgård.
Om det är en vårkrage eller en gemsrot så skulle den blomma i maj
men vem vet - detta kan vara ett långlivat exemplar
anpassat till trollskogens mörker.


Inne i storskogen ligger sjön Judarn omgiven av något
som "vackert" nog kallas lövsumpskog.


En något udda trädstam som tycks vara av hög ålder.


Nära sjön vass och sump med ett möjligt fackelblomster med upprätt stjälk
som enligt digiflora.se blommar i juli månad.
Dactylorhiza känns alltför sällsynt för att kunna vara aktuell på plats.


För de flesta människor på denna jord är ju detta exotiskt.
Men det är så här vi har det till skogs på norra halvklotet.


Min variant på "Look to the sky for direction!"


Tidigare före den så kallade upplysningstiden så kallades dessa stensamlingar för jättekast
eftersom man trodde att det var jättar på dåligt humör som kastat dessa jättestenar
för att få utlopp för sin frustration.
Idag kallar vi dom för flyttblock eftersom vi hellre tror på att det är inlandsisen som har
flyttat stenarna under den tid som jorden avfrostades.


Blåklockan har funnit en undanskymd plats sjönära.


Solljuset intar ett nästan vitt sken i trollskogen.


Trist att naturen inte får det regn som den behöver.
I dessa klimat- och miljömedvetna tider så borde vi väl vara tillräckligt underrättade
om vattnets betydelse i vår tillvaro.
Det är inte bra att det är varmare utomhus än inomhus.
Dessutom så regnar det ju aldrig i denna stad numera.

Vi behöver mera regn!!