Vissa förunnat att bo lantligt i småstadsidyll mitt i stan
men ändå fint att husen bevaras.
Hus och kvarter som för inte så länge sedan
knappast var någon idyll
utan hyste trångbodda bostäder för Södermalms arbetarkår.
"Längan" från 1700-talet på Malmgårdsvägen - vackert med öppna fönster
och fönster som öppnas utåt - mot gatan.
Varför fönster i nyare hus öppnas inåt har säkerligen sin förklaring -
i bostadshus på flera våningar så är det väl vissa svårigheter med att
putsa fönstret och det torde föreligga vissa risker när fönstren öppnas utåt
för att man helt enkelt faller ut.
Dessutom så ökar nog risken för skador på fönstret om
det öppnas utåt. Gångjärnen slits i vinden.
Ändock så är det finare med fönster som öppnas utåt
och gärna har en hake att fästa det med.
Malmgårdsvägen hette Vermdögatan fram till 1939
då gatan fick nytt namn eftersom namnet Vermdögatan kunde
förorsaka viss förvirring.
Gatan har före 1885 även hetat Stadsträdgårdsgatan, Vintertullsgatan och Hammarby Tullgatan
eftersom den ledde ned till Hammarby sjö.
Här ligger fortsatt Groens Malmgård bakom det röda staketet.
För 300 år sedan köptes malmgården av holländaren Werner Groen
som anlade en handelsträdgård här.
Får en känsla av att utan invandring så skulle det inte ha hänt mycket i denna stad
under 16- och 1700-talen.
Vid efterforskningarna så råkas hela tiden på holländare, engelsmän, skottar och tyskar.
På Malmgårdsvägens södra sida ligger hus från senare datum
och inneboende som månar om sina hus.
Huset på Malmgårdsvägen ligger i kvarteret Moroten.
Huset byggdes 1905 och stilen är jugend.
En aning undanskymt läge för huset som i stunden saknar
korrekt adress - Renstiernas Gata eller Malmgårdsvägen?
Undanskymt om sommaren.
Tittar in och inspireras.
På toppen av Renstiernas Gata.
På 1930-talet sprängde man ner gatan genom Vita Bergen
så att den fick sitt nuvarande läge.
De holländska bröderna Abraham och Jakob Momma flyttade till Sverige
och blev framgångsrika affärsmän. Så inflytelserika så att de adlades 1669
till Reenstierna och fick ge namn åt denna gatusträckning som på den tiden var
en backig väg som smalnade av mot stupet vid Stadsgården.
Katarinavägen var icke existerande på den tiden.
Katarinavägen var icke existerande på den tiden.
Bröderna hade ett palats som kallades Reenstiernska palatset men det låg inte här
utan längre västerut på Södermalm - vid Wollmar Yxkullsgatan.
Palatset från 1670-talet finns fortfarande kvar men inte på bild här på denna blogg
där det väl ändå finnes upp mot 20 000 bilder.
Ja - det är inte klokt!
I Vita Bergens framsprängda stup mot Renstiernas Gata
växer blomstren ur klippskrevorna.
Och alltid finns det något lite natur att föreviga i dessa hemmakvarter
om än på en framsprängd klippvägg.
Skånegatan flyttar ut serveringarna på gatan sommartid
med kommunens upprättade beslut och godkännande.
Bondegatan blir därför året runt trafikerad.
Så var det med det.
Så var det med det.
