Naturen har en förmåga att kunna blanda sina färger så att harmoni uppnås.
En god uppfattning om färgskalan från ljust gult till mörkaste brunt.
Renfanan är nog med på bilden i sina gula knappställningar.
Renfanan är vanlig i hela landet utom där renen håller till (!)
- det vill säga den är inte vanligt förekommande i fjälltrakterna.
Vad de stolt högresta bruna videungarna på stjälk heter
- det anas inte ens.
Renfanan kan användas som färgväxt och ger då en grön färg
- torkad kan man använda den som maskmedel.
Skelettet av en bedagad växt frontar fältet av renfanor.
Att den heter renfana har ingenting med djuret ren att göra
utan tycks vara en försvenskning av det tyska namnet på växten - rainfarn.
Har möjligen brister i mitt färgseende
men detta synes mig vara vackert.
Här är det hundkäx eller hundloka som den också benämnes
som frontar det brunare fältet av renfanor.
Blandar man i ett kok - hundkäx och kalk - så kan man gulbetsa trä!
Vi närmar oss näckrosdammen uti september månad
och möter ett älggräs vid dammens strand.
Älggräset nedan är en användbär växt men den tillhör inte gräsen
utan hör till rosväxterna.
Älggräset innehåller salicylsyra som är febernedsättande och smärtstillande
samt svettdrivande. Tidigare i historien användes älggräset för att få en god lukt inomhus
- vid midsommartid strödde man älggräs på golvet för att uppnå fräschören i luften.
Tidigare i historien så hade de inte samma tillgång till rön från Socialstyrelsen
eller apoteksbolagen - men däremot så hade man goda kunskaper i hur man kunde nyttja
allt det som finns i vår stora natur. För ingen kostnad dessutom.
