torsdag 8 februari 2018

Under stundom intet nytt


Redaktören speglar sig i NK.


Där finns han i miljonupplagor i Nordiska kompaniets glimrande glitterkristall.


Det tar tid att få i ordning kring obelisken.


Andra speglingar i Kulturhusets fasad.


Blir bara resligare och högre för varje dag
- vad månne bliva av detta.


Det är bara ett tunnelbanetåg som saknas här
annars är alla diverse transportmedel samlade på Hamngatan.


Stillastående byggnadsarbetare
på väg att bli ett nytt projekt
efter frysande änder, PSYKOS, lyftkranar och stadens alla fasader.


En lyftkran till som numera jobbar på Mäster Samuelsgatan.


Därnere i vänstra hörnet...


...står i alla fall en representant för en växande yrkeskår:
byggvakten.


Huset på Stureplan 3 kallas Nordstjernanhuset.


Byggnaden uppfördes ursprungligen 1898-1899 för KM Lundbergs varuhus.
 År 1902 ombildades KM Lundbergs varuhus till Nordiska Kompaniet (kort NK)
som 1915 flyttade till sina nuvarande lokaler vid Hamngatan.
En mast och utkikstorn på taket minner om att detta är ett
skeppsredarhus.


Lite konst i skylten på Birger Jarlsgatan
i ett galleri som jag helt har glömt namnet på.
Jonas Nilsson tror jag att konstnären heter
och han ställer ut sina bilder i galleriet utan namn
just nu när detta nedtecknas.
Minnet vaknar:
Galleriet heter Åmells och jag vet att de söker konst!


Bussen som tar en redaktör hemåt.


Minimarket på Renstiernas gata och detta minner redaktören
om den tid i ämbetslivet när arbetsdagen slutade 21.15
och han klev av 3:ans buss här
och av hunger tvungen att hos Minimarket inhandla någonting
helt oplanerat och spontant.


Hemma vid Nytorget
och OS startar visst idag eller i morgon.
Vem bryr sig? - tänkte jag visst.
Damen med rollatorn som kämpar sig uppför Nytorgets backe mot Skånegatan är
nog värd mer beundran än de astmatiker som åker skidor i Sydkorea.