När Sara till vänster på bilden var en liten stackars unge bodde hon i idet under en längre tid. Minnet av hennes vistelse i idet finns fortfarande noterat. För att vara snäll delade skribenten med sig av sin blåbärsglass. Det resulterade i magont för den stackars lilla och det var som om hon försökte löpa ifrån det onda. En sträng av diarré lade sig som klämd ur en tub över böcker och skivomslag i bokhyllan när Sara rusade runt. Kattungens höga hastighet gjorde att diarrésträngen blev så tunn att den var omöjlig att få bort. Än idag kan vissa fläckar återfinnas - trots att olyckan inträffade för snart tjugo år sedan. Mindes också den natten klockan tre när skribenten fick stiga upp, hämta verktygslådan och demontera allt under diskbänken dit den lilla kattungen hade lyckats stänga in sig. Som tack för att ha blivit räddad klöste hon sig fast i den räddande handen så att skribenten kved än högre stående på knä i köket med en kattboll fastnaglad runt handen.
Allt som händer i världen är ju inte stora nyheter - tack och lov för det!