Från höst till vinter och till höst igen

En summering av den vecka som har gått

i bilder från höst till vinter och åter höst.

Från regnfall till snöfall och åter regnfall.

Observerade en regnbåge svagt upplysande den blågrå himlahorisonten.

Ute på tur längs kanalen.

En sjöorm simmade i sitt träsk

på behörigt avstånd.

Det var en brunorange dag med vissa gröna inslag.

Kärrets vatten låg stilla som en spegel.

Vid kärrets kant sticker vattengräsets strån upp ur vätan.

Brunskande ruttnande vattenglada.

Så kom regnet.

Ett ösregn i november månad är kallt.

stickande, blött och vindpinad letar jag lä

men ger upp och byxorna tynger alltmer

ju mera regnvatten som impregnerar den grova bomullsstassen.

Vid gula bladkullen drar jag åt livremmen

för att inte förlora pantalongerna till hasornas läge.

En löpare passerar ignorerande väderlekar.

Regnet upphör

men jag bär med mig regnet vidare

i det ovanhudskyddslager som jag bär.

Ser in i sovande trädlundar.

Väck är den tid med grönskande grenar och grönskande jord.

Lufsar vidare i välling av lera.

Gryning i ljus över staden

dit jag mig ämnar.

Måhända befann jag mig bara på fel plats.

En morgon den 22 november

en onsdag så ligger snön vit över hela staden.

Tidigt i ottan halkar jag in på kyrkogården

och tänder ett födelsedagsljus

bara ett även om det borde vara 66.

Om aftonen efter utfört arbete å ämbetsverket

blir det festligare med rosor i snön.

Regnat hela dagen

och med det regnet kommer snön att långsamt smälta bort.

En blick ut ur ett av mina många ämbetsverkskontor

- så många att jag aldrig har vetat egentligen

var jag hör hemma.

Åter har det blivit höst

och något ljust finns inte att finna.

Bara ett kartverk på en husgrund.

Julgranen har kommit på plats.

Julegranens julestjärna.

Om man känner för vila

en god plats under ett av kunskapens träd.

Ett självporträtt som bara är ohyggligt fult.

Så är man vid ombyggnationen av Slussen igen.
Där lika många byggnadsarbetare är ute på vattnet

som på land.

Längst till höger har vi Soundcastor som ledsagare till Brita från Malmö

som inte har förmågan att gå på egen hand.

Ute på uppdrag vid byggplatsens yttre gräns.

Uppdrag slutfört.

Hur man nu ska ta sig upp på pontonen?

Lite färgglädje i det höstade grå.

In i gränderna kom sig sedan luffaren.

Men inte längre än att han vände

utan att beklättra trappan på Mårten Trotzigs gränd.

Uppluckrade av snövattnet i rännstenen.

Kastanjen ett naket skelett på Brända Tomten.

Medvind i fuktdimman.

Frostade sena novemberblommor
som - om än frusna - står stadiga kvar efter det snödygn

som inledde säsongens vintertid.

Konstisen ligger nu klar runt Karl XIII.

Sedan lång tid tillbaka är

Stockholms city en arbetsplats.

Det man får se ser man lika gott i husens fönsterfasader.

Även om klockan är elva på morgonen en torsdag
så finns det människor som är ute för att hamstra,

konsumera och roa sig lyckliga.

Så var det med den veckan.