söndag 4 januari 2015

Oppe före morgontuppen

 
En ledig dag.
Vaknar utan larm i all den lediga morgonens tystnad. En särskild känsla av att vara bland de först uppvaknade individerna i kvarteret. Att få en stund med sig själv. Att få känna till sakernas tillstånd innan någon annan har vaknat till dagens värld. Att få sitta vakt medan alla andra sover.
Ser ut i kvarteret och noterar att jag är inte ensam i mitt vakna tillstånd. De lyser i fönster på andra sidan av gården. Första varelserna som passerar på gatan denna morgon är en yngre dam och en morgonpigg bichon frisé.
Solen går upp om en knapp timme. Det blåser ute i morgondunklet och första bilen passerar under fönstret. En kvinnlig hostning under björnens fönster.
Dagens namn är Rut vilket minner mig om många glada stunder och funderingar på hur det står till i Akureyri. Samtidigt vaknar en av kvarterets kråkor i sin vinterbostad där oppe på taket i ett av människan icke avsiktligt kryp in med gratis värme. Gott nog att vi eldar för kråkorna om än oavsiktligt.
Det är realisation hos POUR och lokalen intill är fortfarande inte uthyrd. Kostnad 27 000 kronor i månaden för 125 kvm. Tycks mig vara ett överkomligt pris om man nu ändå tycker sig ha en god affärsidé. Samtidigt säljs en tvårummare på andra våningen i samma hus för 4 800 000 kronor. Ligger lägenheten mot gatan skulle jag aldrig vilja investera nästan fem miljoner för att ligga sömnlös halva året och varje fredags- och lördagskväll året runt. Då låter det nämligen om SoFo! Ingen ska dock inbilla sig att björnen sitter på miljoner utan tillhör de dryga 40 procent på Södermalm som bor i hyresrätt. Stadsdelen Södermalm har mer än 120 000 invånare (2012) och om tio år ligger beräkningen på cirka 135 000. Ändå är det så tyst.
Dagen ljusnar. Morgonljuset före solens uppgång är på plats. Mamma Söder är vaken och i full gång med frukosten. Dagen är här.