Datummärkningen blir alltmer förbryllande, icke alls lätt att hänga med i alla de svängar
och krumbukter som tidens gång skapar.
"It's The World's Gone Crazy (Cotillion)" med Waylon Jennings och Shel Silverstein känns passande en dag som denna.
Datummärkningen blir alltmer förbryllande, icke alls lätt att hänga med i alla de svängar och krumbukter som tidens gång skapar.
Lustigt också hur en sång osökt leder vidare till nästa, från Cotillion till "The Ballad Of Lucy Jordan" är steget inte särskilt långt, Shel Silverstein torde väl få betraktas som en av de allra bästa textförfattarna... eller? Marianne Faithful's version är givetvis ouppnåbar, men en åldrad Bobby Bare bidrar på sitt vis
och sedan hamnar man helt plötsligt från Neil Diamond's "I Am I Said" hos Sandy Denny's " Stranger To Himself"
och då inser man med ens att komponerandet av ett listigt V75 system är exakt som livet självt, ingen kan förlita sig helt och på hållet på en Rub It Out eller Eldvin, men man kan gode gott försöka och sedan fröjdas till de sprudlande tonerna från ett "Gospel Ship" tillsammans med Earl Scruggs och vänner. Gott nog så.
Raden i all sin deklinerande glans
Lopp 1: 1 - 2 - 4
Lopp 2: 1 - 2
Lopp 3: 3 - 7
Lopp 4: (3) Rub It Out
Lopp 5: (10) Eldvin
Lopp 6: 1 - 3 - 5 - 10
Lopp 7: 1 - 2 - 4 - 6 - 7 - 10 - 12
336 defaitistiska rader a' 168 oproportionerliga riksdaler
"It's The World's Gone Crazy (Cotillion)" med Waylon Jennings och Shel Silverstein känns passande en dag som denna.
Datummärkningen blir alltmer förbryllande, icke alls lätt att hänga med i alla de svängar och krumbukter som tidens gång skapar.
Lustigt också hur en sång osökt leder vidare till nästa, från Cotillion till "The Ballad Of Lucy Jordan" är steget inte särskilt långt, Shel Silverstein torde väl få betraktas som en av de allra bästa textförfattarna... eller? Marianne Faithful's version är givetvis ouppnåbar, men en åldrad Bobby Bare bidrar på sitt vis
och sedan hamnar man helt plötsligt från Neil Diamond's "I Am I Said" hos Sandy Denny's " Stranger To Himself"
och då inser man med ens att komponerandet av ett listigt V75 system är exakt som livet självt, ingen kan förlita sig helt och på hållet på en Rub It Out eller Eldvin, men man kan gode gott försöka och sedan fröjdas till de sprudlande tonerna från ett "Gospel Ship" tillsammans med Earl Scruggs och vänner. Gott nog så.
Raden i all sin deklinerande glans
Lopp 1: 1 - 2 - 4
Lopp 2: 1 - 2
Lopp 3: 3 - 7
Lopp 4: (3) Rub It Out
Lopp 5: (10) Eldvin
Lopp 6: 1 - 3 - 5 - 10
Lopp 7: 1 - 2 - 4 - 6 - 7 - 10 - 12
336 defaitistiska rader a' 168 oproportionerliga riksdaler
Vitt så vitt man ser, vackert vid erinran möjligen, men särdeles jobbigt för gammelmans ögon. Gott att icke följa vägen västerut, utan istället möta eftermiddagen på kullen.
Belåtet uttryck hos Tjampen.
tjampenmobilephoto2015
