På november månads sista tisdag samlades ett 80-tal collegor i Kaknästornets topp - 155 meter över marken skulle julens traditionella sill, frestelser, lutfisk, skinkor, korvar, syltor och ris à la maltor inmundigas i festiv stämning.
Starken ertappades smygande under de snöbeklädda barrträdens tyngda grenar skynda fram mot Tornet som en av de sent anlända gästerna.
Soffan Romance hade gjort sitt bästa som kvällens kopplerska - mer lämpad för detta stycke intrig än de flesta - med all sin erfarenhet från Svenska Hjärtan på alla de musikaliska vägar som finns bland skogars åsar.
Kvällens värdinna - den alltid så leende förrådsförvalterskan som visar upp sig med sin vackra vita munemalj inspärrad bakom dessa blodröda läpparpar.
Det var för maten som vi hade kommit - och efter dessa feta sill- och strömmingsröror så hade man fått vad man kunde ta för 395 kronor! Lite extra fett så fyller man gästernas magar snabbare och gästerna lämnar restaurangen väl mättade och fyllda med känslan av att "nu har vi ätit mycket"! Att äta mycket är annars inget problem för redaktionen i Björnidet! Kräftströmmingen och Lingonsillen skulle visst vara den bästa fiskvarianten denna aftonen...
Janssons Frestelse och Lutfisk - två säkra kort på ett svenskt Yulbord. Fast Lutfisken till höger såg lite tam och simmig ut där den demolerades på botten i plåthinken - så den lämnades i fred.
Fru L I Nor hade lottats att inta högerpositionen vid La Carinas sida. Båda damerna kan konsten att visa upp en naturlig och avslappnad fasad framför fotografen.
La Carina blir bara vackrare med åren. Glömd är tiden när besöken hos plastikkirurgen fyllde hennes julklappskalendrar - nu naturligare än någonsin. På Yulmiddagen i lånad scarf för att dämpa den svarta uppenbarelsen som målade hennes kropp i tyg.
Stundtals köbildning vid matbordet - en av två vackra African Queens laddar från sillbordet och bistår sedan med nio potatisar till Trötter bakom. Fru l I Nor lägger gräddmajonäsen till rätta på sin 40-tums tallrik och Yulfriden moonar i La Carinas uppsyn sist i kön.
Detta är bara en villfarelse! Fru Turbopolska hastade med vildhet i blick men icke i sinne! Yulefriden har nått över Östersjön och även om det mest var korv och skinka på Turbopolskatallerten så passar lindblomsgrönt väl med hennes reddish hair style.
Sekunden efter det att ha denna bild förevigades på fru Turbopolska blev fotografen brutalt överfallen av bildens objekt. Och allt och det mesta går nog att utläsa ur bilden och i damens grin.
Yulmidddagens laxavdelning - gravade, inlagda, inkokta, rökta - i alla dess former kom laxen till Kaknästornet denna afton. Precis som Manager Pettersson med sällskap från Club 8 så har laxen kommit med hissen till våningen i tornets topp.
Men det var i Baren som allt startade. En av frontfigurerna var en gammal fotbollstränare Loch Naess som höll plånboken i ett stadigt grepp. Längst till höger syntes kvällens värd Brumeli Brum till vardags erfaren idrottstränare och materialförvaltare.
Vid sillbordet synes en blivande storbabuschka Lu Lea skeda över sillen till prinskorvarna på Vita Fatet. Tillhör de nattens drottningar som sällan visar sig i dagtid. Men nu hade ju solen ändå gått ned denna tisdagskväll i november månads slut!
Herr Noak hade lämnat joggingdressen och det grönvita hemma och överraskade Yulmiddagens kvinnliga gäster med sin kavajstil - korades till kvällens man! Och Fru L I Nor är nog mest förvånad över att inte grimasera på varenda bild - mer än att finna herr Noak i kavaj!
Och några sekunder senare i baren kommer La Carina nedtassande från ännu högre placerade plattformar. Fru Loch Naess var ännu inte serverad.
Herr Hasselsven hade möjligen nyligen återkommit från Stalingrad eller möjligen Folkungagatan. Precis som den blivande storbabuschkan en sällsynt bekantskap medan solen synes skina.
Två världar möts vid samma bord - bordsherren Micke Smart med anor från norditaliensk renässansadel och himalayafödda fru Prima Gurkha. Till denna Yulmiddag 155 meter ovan jord hade herr Smart anlänt i sin silvergrå Nissan De Luxe Turbo Quartz och fru Gurkha hade som vanligt tagit på sig sjumilastövlarna och vandrat över stadens höjder och mörka vatten för att anlända två timmar i god tid för aftonens spektakel.
Herr Ejderhane håller sig till köttbullarna och prinskorven. Alltid lika dekorativ vid tillställningar och alltid lika sprituellt och uppsluppet glad i sitt sinne snäll. Och korven och bullarna höll sig kvar på det Vita Fatet kvällen igenom.
Kvällens stora gastronomiska besvikelse var nog dessertbordet - inte ett sockerkorn i Ris à La Maltan eller Kladdkakan - och den sockerfria vispgrädden prisades naturligtvis hos den Diabetikernas supertränare. En man som kom att spela huvudrollen för redaktionens hemresa från kvällens jippo.
Brumeli Brum uppdressad för kvällens värdskap i kompani med fru Romance - hon med smilet och de tusen tänderna.
Kvällens värdpar - de mångkunniga paret från materialförvaltningsdivisionen säger tack för sig och vandrar ut i den tjocka dimman. Ut i vinternatten med två välfyllda ICA-kassar med allehanda godsaker från kvällens Yulemiddag till mer än lille Brasse måhända!
Vad som väntade ute i vinternatten var inte tjock dimma utan ett ymnigt snöfall av lapphandskar så Kvällens Hjälte blev herr Smart som fick skotta fram värmade rullande husrum för hemvändande värdpar plus redaktionen.
Jo Starken hade det trevligt och kom fram och in och åt och kom även hon hem!
