måndag 5 januari 2009

Ur dagboken: Oslo februari 2004


Tomatsoppa och stenbit serverad i Norge.

Minnesvärd sallad från Norge och svensk delikatess från Björnidet.

OSLO, NORGE FEBRUARI, 2004:
Oslo är Norges huvudstad. Norge är vårt västra grannland. I Norge talas bokmål och nynorsk. Två norska språk. Bokmål har sina grunder i danska språket medan nynorsk har sina språkliga fundament i dialekterna i vårt västra naboland.
I Oslo finns Karl Johann - en transportled från kungliga slottet ned till Östbanestationen - eller Oslos Centralstation. I Norge heter det inte Center och Central utan Senter och Sentral. I Norge använder man inte bokstaven "C" lika ofta som vi gör i Sverige - i alla fall när vi talar våra respektive nationalspråk.
Karl Johann är inte någon avenue eller avenida utan mera lik en gata - den passerar Grand Hotel, Stortinget och Nationalteatern - men kantas mest av butiker. I Norge är en butik en butikk - liksom en hund är en bikkje.
Oslos luft är ofta fylld av avgaser - som dock ofta ger en vacker himmel - en himmel som ovan färgad gul. Oslos gator är ofta kurviga. Många synes som smala. Mer ofta än annorstädes kan man se män och kvinnor på skidor eller med skidor över axeln. Runt Oslo finns berg - även om de kallas fjäll. Holmenkollen finns här. Där har jag ännu inte varit mer än som passerande en regnig dag i september.
Däremot har jag befunnit mig i Tveita. Tveita är ett provisorium som blivit beständigt. Tre enorma byggnadskomplex med lägenheter i hundratals ända opp till trettonde våningen. Från Tveitabalkongen på 12:e våningen har man en vidunderlig utsikt - ett panorama över hela Oslo. Herr Bolstad äger denna utkikspost och om man lyfter blicken över ljungen så ser man ända ned till Oslofjordens innersta vik där Danmarksfärjorna ligger förankrade. För att se Närötornet måste man bege sig på andra sidan av Tveitakomplexet. Närötornet kan annars ses från alla håll och kanter - bara man beger sig ned på Nåkkves Vei.
Själv finner jag vägen till Tveita Senter där Hennig Olsens produkter rekommenderas på butikk Meny.
Om du vill ha en påse att lägga dina inköpta artiklar i - så måste du be om påse hos kassörskan. Det räcker med att du säger: "En påse tack!" så förstår alla vad du menar.
En fördel med Norge är att alla tycks förstå vad du menar - även om du ibland inte förstår vad nordmännen menar. Om dom säger att dom inte har någon anledning att besöka dig - så förtvivla inte - det betyder bara att dom inte har något tillfälle att finna för att besöka dig just då.
En annan väg som jag också lätt finner är rutten ned till Helleruds T-banestation. Men från Tveita är det ändå lämpligare att ta T-banan från just Tveita. Om du intresserar dig för nedslitet så kan T-banan rekommenderas. Vill du ha fräschyr så ta dig till Akers Brygga eller Oslo City. Där kan du mycket väl försvinna vilsen i alla underjordiska shopping center. Kommer du ut så vet du sällan var du befinner dig. Se bara upp för spårvagnen!
Bolstads tillrättningar är mycket njutbar kost. I februarikylan rekommenderas tomatsoppan - fylld med frikadeller som Toro Macaroni och norsk köttfärs.
Men när man tänker på Norge och mat så kommer ju fisken snabbt opp i tanken. Bolstads tillrättningar levererade en smaklig stenbit - en jätte på en halvmeter som delikat uppslukades av middagsgästerna.
I Närötornet lagas italienska specialiteter som lasagne och en minnesvärd ljuvlig sallad därtill. Så det finns mycket gott att fylla maggen med när man kommer åter efter en tur på byen.
Som svar på tal till dessa delikatesser bjuder svenska Norgeresenärer på respons i form av blöta indränkt i ett halvt kilo smält smör med lingon och "schinken damit". Någon kulinarisk delikatess för späka gastronomer är nog inte den rätten - men den passar väl som aperitif innan man går ut i skogen och hugger träd!