Den blå himlen speglas i ett kallt vatten där solen i långsamt tempo bryter ned isen till flytande form. Men än ligger ett tunt istäcke på vissa delar av sjön till solen har svårt att nå.
En samling björkar som bildar en lövskogsvägg mot ständigt gröna tallar.
En badplats vid en sandstrand där is och snö ännu ligger där vit och varnande om att det inte är dags för att simma ut även om sanden ser inbjudande ut.
Rötter levande eller döda - redaktören kan inte ställa diagnos i dagsläget. Ändock ett fascinerande uttryck för överlevnadskonst.
Av och till tar stigfinnaren glädje i att någon underlättat för skogsvandraren.
Över lövhala släntrar och resonabelt stora stenblock är det lämpligt att hålla sig på snitslad bana.
En parkbänk dit vårsolen aldrig når.
Ibland ter sig livet så att även om du väljer väg i livet - åt vänster eller höger - så hamnar du ändå på samma plats i tillvaron.
Uppslitande brott mot träd och isblockens sista tid när vågorna bryter upp det som varat en vinter.
