söndag 29 oktober 2017

Luff på lövad bädd


När det duggar blomdusch
är vattnen stilla.


Ute på vandringsstråt på en bädd av löv.


Noterar dessa mörka växtstubbar
och undrar lite kort - hur kommer detta sig?


Bara undrar en kort stund
- sedan en titt ut på Stockholms minsta ö
stor nog att härbärgera ett träd.


Väderkvarnen av holländsk typ på höjden vid Gullmarsplan.
Kvarnen är inte i bruk i dessa dagar men kulturskyddad - K-märkt.
Den byggdes 1850 och var i funktion i 32 år.
Här maldes kork (!) till Wicanders Korkfabrik på Brännkyrkagatan.
Nu restaurang sedan den restaurerades efter beslut 1930.


Träd på strand som längtar vatten.


Årstabrantens skogar ömsar färg.


Röda löv i Eriksdal som håller sin färg vintern igenom
- tror jag.... everreds!


En mötande på lövbädden med sitt uppstickande huvud
var inte meningen men nu blev det så.


Rosliknande i höstträdgårdarna.


Blå blommor - vilket väl är lite överflödig information.


Har inte tid att konsultera floran
- unnar mig bara att konstatera att det är fint att de håller sig friska
och fräscha i oktoberkylan.


Fascinerande att alla dessa fallande löv
tas om hand av naturens verkmästare
och bidrar till att jorden hålls näringsrik och blir en förutsättning
för god grogrund när det väl ska växas till vår igen.


Flyende genom staketets spjälor.


Fantasin är obegränsad till vem som här bor.


Ringblommor - " livsbejakande starka färgklickar i kryddgården".
Kan också användas i salvor och matlagning.
Noterar att ringblomman ändå inte är så populär -
möjligen inte för unik och exotisk för modernt folk
som har en trädgård att sköta (visa upp!).
'Calendula officinalis' är ringblommans latinska namn.


Spännande miljö för fågel som väljer denna bostad.
Undrar varför fågelfamiljen inte nyttjar sin bostad året runt
utan bara som barnkammare..
fågeln är ju fri så den har väl inte samma behov som människan
"att mitt hem är min borg".


Det är väl bekanta Årstaviken som visar vatten där bortom buskagen.


Nog sista chansen att visa upp sin prakt
innan det blir för kallt.


Amputerad av någon okänd anledning.


I skogen träffar man på konstigheter ibland.
Har väl inte med Mäster Mikael att göra?


Halkrisk!
Denna ständigt återkommande farhåga
för oss som är fyllda redan av titan.


Den kommande starka nordanvinden kommer att göra sitt
för att dessa vackra träd inom några dagar
kommer att vara skelettliknande i sin nakenhet.


Den lövbädd som vi skogsluffare vandrar på.


Operan kommersialiseras i takt med tiden
och lockar med Dracula nu när vi tydligen får stå ut med
att Halloween är någonting som vi också ska "fira".

Ut ur skogen och in i vimlet igen
och så blev det söndag.
Vaknar efter en natt som blev en timme längre än föregående natt
till blå himmel och sol och en bitande kylig nordanvind.


På sushirestaurangen är man redo för vinter
och ett ljus i mörkret slår aldrig fel.