lördag 28 oktober 2017

Strolling along Stadsgårdskajen


Efter att ha visiterat bödelns kvarter på berget
så klättrar jag nedför trappan den långa och ojämna
ned mot Stadsgårdskajen.


Där nere på kaj
hänger löven uttorkade och vissna i hälsan
fortsatt kvar på sin gren
- en sista kraftansträngning må det vara.


Till slut kommer de att göra detta löv sällskap
där på marken.


På Fotografiska pågår en utställning med Paul Hansens bilder.


Och där från kajen i den pågående blomduschen
kan en öppning i molntäcket skönjas
- för en kort stund... ja...


Stadsgårdskajen med bilkö till Viking Lines Finlandsfärjor.

Sedan åtminstone 1300-talets början låg de så kallade tranbodarna
eller sälbodarna på pålar ute i vattnet längs området.
I bodarna kokades sälspäck från skärgården och Bottenhavet
och det färdiga tranet ifrån denna illaluktande verksamhet packades i tunnor och såldes vidare. Bodarna fanns kvar fram till omkring 1600 då de fick vika plats för skeppsvarven.
"Gård" är ett gammalt namn för område med hamn- och skeppsvarvsverksamhet.


Vid klippbranten de taniga träd som lever på nordsidan av berget..


...dit solen sällan når...


...men de har ju vant sig vid detta...


...och även på skuggsidan kan man finna juveler i rött.


Hur länge sedan det var
sedan sist denna dörr öppnades
det vet man inte när detta skrives.


Vattenpöl eller vattenpuss
som gör ett avbräck på de linjer
som ska leda kryssningsturister rätt.


Fukt i dis och i dimma
bortom Nacka stränder.


Ljung - är faktiskt en buske må vara dvärgbuske.
'Calluna vulgaris' på latin - den enda växten i släktet Calluna.
Västergötlands landskapsblomma och också förärad att vara
en av Skottlands nationalväxter liksom en av Norges två nationalblommor.
Har man sagt ett - får man säga två...
den andra norska nationalblomman är fjällbruden.


De målade stenarna som möjligen tillhör en installation från dryga året tillbaka
nu samlade i ett fåtal medan resten transporterats bort
tillsammans med strandens gråstenar.


Vattenpölar eller vattenpussar
- goda speglar för de som vanligtvis må förlita sig på regnväder
för att få en bild av sig själv.


Ringar på vattnet
- det regnar.


Vatten som rinner och runnit längs klippbranten mot kanalen
som gör att vi lämnat Stadsgårdskajen bakom oss
och nu kliver in vid Danvikskanalen alias Hammarbykanalen.


Idogt arbete gör att droppen urholkar stenen
som vattnet som gräver kanaler i klippan.


Undergången till Danviksbron
med sina statyer framsprängda ur klippväggen.

En profil i sten.
Sedan sen middag idag - fransk vitling!