Mat i Björnidet; mer från uppväxten

Det allenarådande brödet för den uppväxande skribenten i Björnidet var naturligtvis ljusugnsbröd. Ljusugnsbröd är ett bröd med gamla anor. Brödet gräddades förr i tiden i s.k. ljusugnar, ugnar där man eldade på sidorna varpå en ljusbåge bildades över brödet som gräddades i mitten. Ljusugnsbröd bakas på alla de fyra sädesslagen; vete, råg, korn och havre. Brödet är kryddat med anis och fänkål, men innehåller inga tillsatser av socker.
Brödet finns numera att köpa även i södra Sverige men det brödet har inte den smak som färskt bröd från en bagarstuga kan uppnå.
Brödet säljes i Västerbotten i stora kakor. Det är inte tunnbröd - hårt tunnbröd skulle man kanske kunna säga.
Det användes till maten. Är uppvuxen med att äta bröd till maten. Men användes även i blöta och bryta.
Blöta är den norrländska varianten av dopp i gryta. Det är ljusugnsbröd som doppas i det skinkspad som blir kvar när man avlägsnat julskinkan men kan ätas året runt genom att man använder buljong eller uppkoket efter kokade fläskben. Då äter man blötan med köttet från fläskbenen - mycket drypande gott!
Bryta består av tätad fil (filtäta) med smulat ljusugnsbröd. Och mycket socker på vad jag minns - vuxna åt med lingonsylt - så klart. Lingonsylt till det mesta. Filtäta som man använde i mjölk, för att mjölken skulle tjockna till fil, fick man från myrväxten tätört.
Uppväxtten bestod ju också av knäckebröd (Rågi), mjukt tunnbröd och "franska". Franska kallades vanligt vitt bröd - antingen i bullform eller i limpform.
Limpa åt man ofta tillsammans med varm choklad.
Pålägg som skribenten minns var herrgårdsost, hamburgerkött (hästkött), falukorv och kokt skinka. Salami existerade inte i skogarnas land men prickikorv.
Grönsaker då.. tomater, gurka, grönsallad... rödbetor, kål i olika varianter, morötter, gul lök... ingen Ruccola!
Kryddorna var standard: salt och vitpeppar. Vitlök existerade inte!
Matdrycken var mjölk - ordinär fet mjölk. Det fanns annan mjölk; kulturmjölk och skummjölk men de smakade inte bra.
Smöret var äkta animaliskt. Det fanns naturligtvis margarin men det kunde man bara steka i - bre smörgåsen med margarin gjorde man inte.
Mycket potatis - riset var inte Jasmin eller Basmati - utan amerikanskt - ris åt man bara till kyckling - det vill säga vid festliga tillfällen. Då kunde man till och med utöka smakupplevelsen med gul curry.
Saften som var godast kom från en essens - Hambergs hallon eller apelsin. Kokades lika delar vatten och socker - sedan rörde man ned alla färgämnen och onaturliga tillsatser och godaste drycken uppstod. Man hade svårt att vänta tills saften hade kallnat. Essensen innehöll säkert ämnen som har varit totalförbjudna länge!